mammablackfisk.blogg.se

Kombinationen av att alltid ha varit en allmänt tankspridd person och, såsom det är nu, alltid ha bråttom och samtidigt behöva se till att fyra andra små personer får på sig de kläder de ska ha på sig, och får med sig de saker de ska ha med sig, när vi ska iväg på morgnarna, är inte inte så lyckad. Igår spenderade jag hela dagen på jobbet med bara ett örhänge på mig. Jag upptäckte först när jag skulle gå och lägga mig på kvällen att jag hade missat att sätta på mig det andra örhänget (säger en del om hur ofta, och noga, jag ser mig i spegeln under en dag). Idag fick jag på mig båda örhängena, men spenderade istället dagen med min blus ut- och invänd med sömmar och tvättrådslappar för fritt beskådande (det inte första gången det händer). Så gick jag iväg på utvecklingsamtal i skolan (med Matias). Som tur är hade jag en kofta över så förhoppningsvis syntes det inte så tydligt. 

 

Snygga, välklädda, prydliga, personer imponerar mig. Jag skulle sååååå gärna vilja vara sån. Men det kommer aldrig att hända. Det är bara att inse, jag är en slashas, hur mycket jag än kämpar emot (mentalt alltså, i praktiken verkar det ju inte ske så mycket kämpande på den punkten).

 

Utvecklingsamtalet i skolan gick bra. Barnet (min älskade Matias) utvecklas och lär sig som förväntat för hans ålder och det framkom inga obehagliga överraskningar. Jag gick därifrån stolt och glad. I alla fall fram till dess att jag upptäckte att jag hade gått dit med blusen in-och utvänd, då kände  jag mig inte lika stolt längre. Åtminstone inte över mig själv, över Matias är jag såklart fortfarande stolt så jag nästan spricker.  

 

Efter utvecklingsamtalet passade jag och Matias på att ha lite tid tillsammans bara han och jag innan det blev dags att hämta hem de vilda småsyskonen. Vi gick och fikade i vårt närmaste centrum. Mysigt.