Då var det dags igen - kräksjuka
Den här hösten börjar inget vidare. Förrförra veckan var det förkylningar som gjorde att jag fick fyra vabdagar. Själv var jag nog mest förkyld av alla men jag slapp i alla fall de nattliga feberattacker som två av trillingarna drabbades av (på dagarna var de hur pigga som helst). Sen fick jag jobba en hel vecka, jippi! Och nu är det dags igen. Denna gång med det virus som jag (och förmodligen alla andra föräldrar också) hatar mest av allt. Kräksjukan!! Blä!!!
Det började i lördags med att Theo plötsligt inte ville äta när det var dags att äta lunch. Han sa att han var trött och ville vila i soffan (här bör känsliga läsare sluta läsa). En stund senare var hela soffan neddränkt i kräks. Så vidrigt!! Jag är så glad att vår soffa är den billiga sortens soffa som har avtagbara överdrag som går att maskintvätta och inte en dyr sort som inte tål vatten! Han kräktes några gånger till efter det och under natten hade han feber. Men i morse verkade det hela vara över. Jaha, bara till att vänta 48 timmar med tummarna hårt hållna för att ingen av de andra ska bli sjuka, tänkte jag, och framåt eftermiddagen började jag känna mig rätt stursk. Det är jag inte längre. Inte för att någon mer har kräkts. Än. Men precis före läggdags för en stund sen klagade Gabriel på ont i magen och Matias sa att han känner sig konstig. Sen fick Theo feber igen. Och nu mår jag illa.
Så något hopp om en lugn natt har jag inte. Klarar vi oss igenom denna natt utan att någon kräks är det ett smärre under. Så jag har laddat sovrummet med byttor (att kräkas i), hushållspapper, handdukar och högar med rena lakan (för att snabbt kunna byta) och sett till att alla barnens sängar är utrustade med madrasskydd. Nu hoppas jag innerligt på att det ska vara helt i onödan och att byttor, papper, handdukar och lakan får stå orörda genom natten medan barnen och jag sover sött. God natt!
