tiden går och tänder tappas till höger och vänster
Alltså, herregud vad tiden går fort! Nu har vi bott i vårt hus i mer än tre månader. Ändå är det fortfarande fullt med flyttkartonger här som inte har packats upp än och bara en pytteliten bråkdel av allt vi tänker att vi ska fixa i huset har blivit gjort. Fast vi har i alla fall lyckats flytta ner alla kartonger på källarvåningen så vi inte behöver se dem hela tiden. Det är praktiskt för då kan en lätt glömma bort dem och låtsas att de inte finns. Och så är problemet (nästan) löst. För kartonger som inte finns behöver en inte plocka upp. Och konstigt nog går det jättebra. Vi klarar oss tydligen utmärkt utan alla de saker som ligger nerpackade.
Barnen växer så det knakar. Och tappar tänder så att tandfén snart blir utmattad (eller i alla fall utblottad). För några veckor sen fick hen jobba tre nätter i streck. Det äldsta barnet i familjen har börjat tappa kindtänder medan de minsta har gjort sig av med sina sista främre mjölktänder. Tiden då jag duktigt sparade deras tappade tänder och tänkte att skulle ha dem som minnen är för länge sen förbi. Det blev en himla massa tänder att spara och dessutom lyckades jag blanda ihop dem så att jag inte visste vilken tand som kom från vilket barn. Numera åker tänderna, osentimentalt, ner i soptunnan. Hur gör ni med barnens tappade tänder?
Det är en salig blandning av gluggar, mjölktänder och framväxande vuxentänder i Theos mun.
