mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

GOTT NYTT ÅR! - 2018

Livet i v�r familj 2018, Ensamstående, Mamma, Nyårsafton, firande, fyrabarnsmamma, fyrverkerier, nyår, nyårsfirande, nyårslöften, tolvslaget Permalink1
GOTT NYTT ÅR!!
 
Nyårsafton är en sån där dag (eller kväll snarare) då jag saknar att ha en partner. Magin försvinner liksom lite när en inte har någon att dela den med.
 
I vanliga fall saknar jag för det mesta inte alls en partner. Eller, jag skulle gärna vilja ha de praktiska fördelar som det i bästa fall ger, såsom delad arbetsbörda i hemmet, möjlighet till avlastning och två inkomster. Men de relationer som jag har haft har oftast slutat efter en rätt lång period där nackdelarna med att vara i en relation har övervägt fördelarna, ordentligt. För en relation kräver ju en del. Och på något konstigt vis har det i mina relationer, åtminstone de två som blev riktigt långvariga (och dessutom förgylldes med ringar och löften), funnits mycket mer krav på mig än på min partner. Så vill jag inte ha det. Det där med grodan som blev en prins stämmer nämligen inte för mig. För mig är det tvärtom. Prinsen, som var så underbar i början, blev efter ett tag en groda. Nu menar jag så klart inte att jag kräver att min partner ska vara perfekt, men jag vill gärna att det ska finnas någon form av ömsesidighet. Annars är det faktiskt bättre att vara själv. Det inser jag nu, efter att ha spenderat en stor del av mitt liv med att kämpa för att få relationer där viljan till ömsesidighet saknades att fungera.
 
Men ändå, en del dagar kan jag sakna att ha en vuxen person att dela livet med och nyårsafton är en sån dag. Lite konstigt faktiskt hur jag kan känna mig ensam ibland trots att jag har fyra barn som alla fortfarande är så pass små att de älskar mig innerligt och kravlöst. Men även om jag ibland känner mig ensam så står en ny partner inte på önskelistan för 2018. Det gör däremot en bra relation med barnen, hälsa och bättre ekonomi. Några löften tänker jag inte avge (av rädsla att inte klara av att hålla dem), men några mål att sträva efter kan vara bra att ha tänker jag. Mina mål för 2018 är:
 
-Vara en så bra mamma till mina barn som jag förmår och förlåta mig själv de dagar då jag inte lyckas fullt ut (så att jag istället för att ägna en massa energi åt skuldkänslor kan ägna min energi till att vara mamma).
 
-Leva mer hälsosamt; Mer grönsaker och mindre godis, mer motion (jag har en plan för det men jag vågar mig  inte på att avslöja den), i större utsträckning använda mig av de stresshanteringsstrategier som jag fått lära mig i stressrehabiliteringsprogrammet som jag har gått och gå och lägga mig tidigare på kvällarna så att jag får mer sömn.
 
- Våga mig på en mindre resa tillsammans med barnen framåt sommaren eller hösten. Kanske till andra sidan landet för att hälsa på släktingarna där som jag inte träffat på så lång tid. Det vore så roligt!
 
Det finns ett mål kopplat till ekonomin också, men det är inte riktigt "färdigformulerat" ännu (med andra ord så har jag inte någon konkret plan för hur det ska gå till).
 
Tolvslaget blev i slutändan rätt magiskt ändå. Jag fick fira in det nya året tillsammans med den person (en av fyra) som jag älskar mest i hela världen. Min son (Matias). Han ville se fyrverkerierna och kämpade på för att hålla sig vaken men somnade i soffan vid 22:30. Strax före tolvslaget väckte jag honom. Sen tittade vi på fyrverkerier (från fönstret) tillsammans och skålade i Pommac (som Matias tyckte var blä). Så det var bara mellan 22:30 och fram till midnatt som jag kände mig ensam. Det är verkligen inte synd om mig!
 
Någon avfyrade sina raketer redan vid åttatiden, så barnen hann se lite fyrverkerier innan de somnade
(Matias tyckte att en andinsk poncho var bästa outfiten för nyårsfirande och Gabriel körde med pepparkakshatt). Spöket som syns i fönstret sörjde under en stund bristen på vuxet sällskap men insåg sen hur lyckligt lottad hon faktiskt ändå är.
 
 
  
  
#1 - - Anonym:

Gott nytt år önskar jag dig och din familj, 2018 kommer att bli super! Jag såg dina fina små på bild i tidningen. Vad stora de är, minns tre små knyten i en säng och en ganska liten storebror.

Svar: Du har rätt, 2018 kommer att bli super! Har jag tur så blir detta året då vi få säga tack och adjö till trotsåldern x 3 (jag inser att vi kommer att tampas med utvecklingsfrustration i många år framöver, men förhoppningsvis inte hela tiden).
Det delas fortfarande säng en hel del här, men numera är det i min säng vi trängs, både stora (jag) och lite mindre personer.

De växer så det knakar. Det är roligt och det blir ju lättare för mig när de klarar mer och mer själva, men det känns som det går lite väl fort!
Mamma bläckfisk

Till top