mammablackfisk.blogg.se - Egentid med fokus på livspusslet

Egentid med fokus på livspusslet

19 Oktober 2017 • 22:47 • Livet i v�r familj • Egentid, Ensamstående, Mamma, fyrabarnsmamma, konsumentföreningen, livspusslet • Permalink • 3

Idag har jag haft egentid. På kvällstid! Det är inte så ofta det händer. Så det kändes ovant och konstigt. Frihetskänsla blandad med en oroväckande och lite ångestframkallande känsla av att något viktigt saknades. Alltså hjälp! Hur ska det gå för mig när barnen blir stora och flyttar hemifrån??? Och så galet frustrerande att jag inte bara kan njuta av min egentid när jag väl får den, utan istället ägnar den åt att tänka på hur mycket jag älskar och saknar mina barn. Snacka om att aldrig vara nöjd!.

Min syrra/barnens moster och hennes son/barnens kusin passade barnen medan jag gick på föreläsning. Det var konsumentföreningen som bjöd in till en föreläsning om LIVSPUSSLET som hölls av en kvinna från Mentor. Jag befinner mig ju konstant i en kamp för att få livet att gå ihop så när jag hör ordet LIVSPUSSEL spetsar jag alltid öronen eftersom jag inte vill missa ett enda tips eller råd om hur en kan göra det enklare för sig. Så det kändes som en relevant föreläsning för mig att gå på.

Men även om det var en bra föreläsning och kvinnan som höll i den var trevlig och lättsam att lyssna på så hade det nog inte varit värt det om det inte vore för den värdefulla egentiden som föreläsningen gav mig en anledning till att få. För mina ständigt spetsade öron har nog redan snappat upp de flesta tips och råd som går att få och jag lärde mig inget som jag inte redan visste. Men det är förstås alltid bra att bli lite påmind.

Som alltid när det pratas om livspussel så låg fokus på kärnfamiljen och det första tipset handlade om att dela lika på hushållsarbetet och omvårdnaden av barnen. Men hur ska vi som inte har någon att dela hushållsarbetet med göra? Det skulle jag verkligen vilja ha råd om (det är ju dessutom vi med bara en inkomst i hushållet som inte har råd att betala för avlastning)! Sen pratades det bland annat om att ha en tydlig målbild, att sänka kraven, att göra upp med sin "bekräftelsejunkie", att stärka sin hälsa, att sätta gränser och om att antingen acceptera eller förändra sin situation.

Föreläsningen avslutades med en uppmaning till oss om att, när vi lägger oss på kvällen, tänka på tre saker som vi har gjort bra under dagen, istället för att fokusera på det som vi inte hann med att göra. Det tipset tar jag med mig. För jag är expert på att stressa över allt jag inte hunnit med medan jag helt glömmer bort allt som jag faktiskt har gjort, vilket gör att jag ofta känner mig misslyckad. Men det är ju bara dumt, för jag blir varken glad, pigg eller mer effektiv av det. Så från och med nu, när jag om den liten stund går och lägger mig, ska jag försöka lyfta fram det som jag har gjort istället. Jag behöver ju bara komma på tre saker om dagen. Det borde inte vara så svårt. Men att komma ihåg att göra det blir nog desto svårare

Det blir lättare att få livspusslet att gå ihop om man dela lika på hushållsarbetet. Men vem ska ensamstående föräldrar dela hushållsarbetet med?

#1 - 2017-10-20 @ 09:56:07 - Agneta:

Livspussel? Ja, för att man ska kunna pussla, så krävs det ju minst två pusselbitar liksom....det är svårt att pussla med en enda bit...
Man kan ju tycka, att det borde vara rätt vanligt idag, att vara ensamstående förälder, men det kanske inte är det?
Vart är alla föreläsningar för de som är ensamstående, alltså inte varannanveckasföräldrar, utan såna som dig - som inte har någon att pussla med?

Svar: Det är nog fortfarande allra vanligast med kärnfamiljer och många av de föräldrar som är skilda har ju ändå ett samarbete kring barnen. Men helt ovanligt är det ju inte med ensamstående föräldrar som jag, som drar nästan hela lasset själva. Jag tror dock att ingen riktigt har några bra råd att ge dessa mammor (det handlar ju mest om mammor). Det finns liksom inga enkla lösningar att erbjuda så rådgivarna står rådlösa.

Mamma bläckfisk

#2 - 2017-10-22 @ 21:38:04 - T:

Är lite nyfiken, men svara bara om du inte tycker att det är för privat! Jo jag undrar, utifrån det du skriver så låter det som om du har 100 % ansvar exakt alltid. Var barnens pappa/ditt ex så här redan innan ni fick barn? Så ojämställd alltså. För även om man separerar så hjälps man ju ofta åt, tex genom ha barnen varannan vecka. Men det låter inte som om det är aktuellt? Tänker att han ju åtminstone kunde bo i er lgh över helgerna ibland och ta barnen medan du sover ut nån annanstans. Undrar ibland då man läser om kvinnor som lever med män som beter sig på ett sätt och sedan blir kvinnan överraskad över att han agerar på samma sätt även när de får barn. Vilket förvånar mig lite, ska jag ärligt säga. För jag har svårt att tro att folk tvärändrar sig bara för att de blir föräldrar. Nu menar jag inte att sätta åt dig, alla har sin egen historia, men jag blir ändå lite nyfiken. Undrar också om det var självklart för ditt ex att flytta med till Sverige och att stanna kvar här sedan ni separerat?

Svar: Jag tycker inte att det är för privat men har valt att skriva så lite som möjligt om barnens pappa av andra skäl. Jag vill inte vill hänga ut honom och jag vill att barnen ska ha en så bra relation som möjligt med honom och är vill inte skriva saker som kan öka konflikten mellan oss (bloggen är ju tillgänglig för honom också). Jag vill också att barnen ska kunna läsa denna blogg när de blir större och även om de såklart ser och vet hur saker och ting ligger till så undviker jag att skriva om sånt som de kan uppleva som jobbigt för dem att läsa. Jag har ensam vårdnad av barnen av olika skäl och barnen bor på heltid hos mig. Att han skulle sova här så jag får en ledig natt kan kanske vara en möjlighet i framtiden.
Vad gäller huruvida jag visste eller inte hur det skulle bli så kan jag bara svara att saker och ting oftast inte är så enkla som det verkar för den som står utanför. Att det blev som det blev kom som en överraskning för mig när vi fick Matias, men inte när det gäller trillingarna. Relationen mellan mig och pappan var då redan dålig och det var mycket just därför som jag tyckte att det var så viktigt att Matias skulle få ett syskon. Jag gav mig in på det i vetskapen om att jag skulle bli ensam med huvudansvaret för barnen. Det jag däremot inte på något vis kunde förutse var att det skulle bli tre småsyskon istället för ett. Jag skriver lite om det i mina första inlägg på denna blogg. Till exempel detta inlägg:
http://mammablackfisk.blogg.se/2015/august/forsta-inlagget-lite-bakgrund.html

Att folk tvärändrar sig är kanske inte jättevanligt men det händer ändå titt som tätt (det finns åtskilliga böcker om såna historier). Det kan till exempel hända saker som är svåra att förutse som psykisk eller fysisk ohälsa, men i andra fall kommer förändringen när förälskelsen har lagt sig. Och faktum är att jag också ändrade mig väldigt mycket när jag blev förälder vilket nog också bidrog till att vår relation försämrades. Saker som jag inte alls hade tyckt var viktiga innan blev plötsligt jätteviktiga. Hur som haver är de flesta av de kvinnor som har barn med fäder som inte tar sitt ansvar inte dumma men vi får ofta den stämpeln vilket ytterligare stigmatiserar en grupp (och deras barn) som redan har en massa stigma att kämpa emot. Som vanligt läggs ansvaret på kvinnorna ("du borde ha förstått och gjort något åt det så nu får du skylla dig själv") istället för på männen.
Vad gäller pappans beslut att stanna i Sverige så var det nog absolut inte självklart och det är nog fortfarande inte helt självklart. Men det är en spekulation från min sida för han pratar inte med mig om hur han tänker kring det så jag vet faktiskt inte.

Mamma bläckfisk

#3 - 2017-10-24 @ 22:32:16 - Anonym:

Jag blev väldigt glad när jag hittade din blogg , nu ikväll .. är själv ensamstående på heltid sedan 1 1/2 år tillbaka .

Blir ofta frustrerad på att samhället är byggt utifrån att man är två eller har ett stort nätverk.. bara en sån sak som att gå på föräldramöte är ingen självklarhet för mig då de har båda barnens föräldramöten ( olika årskurser) under samma tid.. hur ska man kunna vara inne i två klasser samtidigt !!

Att kunna vabba är också en ekonomisk fråga, Vf får inte vi som ensamstående 100%av lönen så vi har råd att vabba!

Varför får inte de föräldrar som inte tar sitt ansvar någon form av böter och hur kommer de sig att underhållsstödet endast ökat dryga 200kr på 20 år!!!

Har så mycket frustration och tankar och känslor men vet inte var jag vänder mig , livet är orättvist ///

Svar: Vad roligt att du har hittat till min blogg! Hoppas att du gillar den och fortsätter att läsa den! Jag är också så frustrerad och arg över att hela samhället är uppbyggd kring en norm som inte omfattar alla och att detta i sin tur gör att det blir så svårt för dem som inte passar in i normen att leva upp till alla samhällskrav. Det är ju tillräckligt tufft ändå att vara ensamstående förälder utan att man dessutom måste klara av allt i samma utsträckning som en tvåföräldersfamilj. Jag tycker att det är helt omöjligt att få livet att gå ihop. Som det ser ut i vårt samhälle så är det kämpigt nog för tvåföräldersfamiljer att få livet att gå ihop. Då har de ändå dubbelt så mycket resurser som en enföräldersfamilj.

Mamma bläckfisk