Första förskoledagen för trillingarna och hårklippning för två av fyra
Trillingarnas första förskoledag efter sommarledigheten gick förvånansvärt bra. De har klagat högljutt så fort förskolan har nämnts under semestern, så imorse var jag inställd på värsta lämningen i historien. Men jag fasade i onödan, för det gick hur bra som helst. De sa glatt "hejdå mamma!", vinkade, och satte sen igång att leka utan att vända sig om medan jag, snopen men lättad, gick därifrån. Nu hoppas jag bara på att ha samma framgång resten av veckan när Matias ska skolas in på fritids.
Efter förskolan hann vi med ett besök hos frisören också. Theo och Matias fick bli klippta denna gång. Egentligen behöver alla klippas men att klippa alla på en gång går inte. De måste klippas en i taget eftersom jag måste stå bredvid och hjälpa dem att sitta stilla och avvärja eventuella kriser, vilket innebär att tre av dem måste vänta medan en av dem blir klippt. Och vänta är något som de bara kan göra korta stunder. Idag hade jag tre som sprang omkring och levde rullan i frisörsalongen medan Theo, som klipptes efter Matias, blev klippt. Deras väntkapacitet nådde sin gräns före dess att klippandet var färdigt. Som tur var rev de inte ner, eller hade sönder, någonting. Men det beror enbart på tur. För uppmaningar som "rör inte något!" eller "spring inte omkring!" är mina barn döva för. Det gäller för övrigt allt som innehåller ordet "inte".
Theos kalufs när vi kom till frisören.
Klippning pågår.
Så här fin var Theo efter frisörbesöket.