Utvecklingssamtal på förskolan
Jag är nyss hemkommen från utvecklingssamtal på barnens förskola. Med mina fyra barn tog jag upp samtliga tider för utvecklingssamtal som fanns idag. Det är alldeles tyst och lugnt här hemma. Alla barnen sover sött. När barnvakten (min fina systerdotter) nattar passar de minsann på att somna utan några större problem, trollungarna. Det är skönt med lite husfrid men samtidigt kniper det lite om hjärtat att jag inte har hunnit umgås med mina barn idag. För morgonstressen innan vi ska rusa iväg till förskola och jobb kan inte räknas som umgänge. Åtminstone inte om en vill ha någon form av kvalitet i umgänget.
Den här filuren hälsar välkommen (tror jag, vad är det annars hen gör?) på barnens förskola.
Som vanligt var jag jättenervös före utvecklingssamtalen. Jag vet ju hur otillräcklig jag är och att hur jag än försöker så klarar jag inte av att tillgodose alla barnens behov såsom jag skulle kunna ha gjort om de var färre, eller om vi var två vuxna som samarbetade om föräldraskapet. Jag vet ju också att de lever i en rätt konstig miljö, med mamma och pappa som är skilda, men som fortfarande bor på samma ställe eftersom deras pappa har svårt (omöjligt) att få tag på bostad. Jag oroar mig mycket för hur allt detta påverkar dem.
Men utvecklingssamtalen gick jättebra. Alla barnen utvecklas bra och visar inte några tecken på att vara otrygga. Lättnad!!!!! I trillingarnas utvecklingsplan står att de behöver öva på att klä på sig själva, så det ska vi genast sätta igång och öva mer på (de klär på sig själva mest hela tiden även om det brukar kunna bli lite tokigt, men nu ska det ske mer systematiserat). M behöver lära sig att lyssna bättre, men hur det ska gå till vet jag inte riktigt. Han är nämligen världsbäst på att stänga av hörseln när det passar honom. Som storebror till (högljudda) trillingar är det kanske inte så konstigt att han har utvecklat den förmågan.
Tack världens bästa förskola med världens bästa personal! Tack för att ni tar så bra hand om mina barn, för allt ni lär dem, och för att ni bryr er så mycket om dem! Och tack för att ni har sån förståelse (jag ska verkligen göra allt jag kan för att barnen ska komma i tid till frukosten på morgonen, jag lovar!)! Ni är bäst!
Nu äntligen lite mat till den trötta mamman (mig). Det enda som fanns hemma var en påse blandsallad och fetaost, så det fick det bli. Men med lite olivolja på blir det supersmarrigt. Barnen fick äta hämtpizza (utan ost till mjölkproteinallergikerna). Det är nog dags att handla.
Dagens bästa: Första plats i denna kategori delas av den lagade diskmaskinen och lättnaden över att utvecklingssamtalen på barnens förskola gick så bra.
Dagens sämsta: Rött och irriterat vänsteröga (på mig).