Karriär + familj = omöjligt (om du är kvinna)?
I senaste numret av Amelia finns ett reportage om att förena familjeliv och karriär. Tre kvinnor har intervjuats om hur de gör för att klara av att ha både en framgångsrik karriär och familj. För dessa två saker står i motsättning, helt klart. Men det verkar som att det är mest för kvinnorna som det är så. Männen, förutom de som är ensamstående fäder, har inte alls det här problemet i samma utsträckning. Men hur är det för jämställda fäder, de som faktiskt axlar halva ansvaret för barn och hem (jag har hört att såna faktiskt finns även om de inte är så vanligt förekommande)? Har de också svårt att få karriär och familjeliv att gå ihop? Amelia och kvinnorna i reportaget tipsar om att låta bli att jämföra sig med andra, slopa kraven på hemlagad mat och ett städat hem, och att skippa det sociala. Men om man redan har gjort det och ändå inte får till det? Tips, någon?
Amelia nummer 24/2015.
Idag har jag vabbat med G. Han verkade jättesjuk imorse men det tycks ha varit falskt alarm, åtminstone vad gäller graden av sjukhet, för under dagen har han varit hur pigg som helst (nästan) och har sprungit omkring och lekt kull och rutit som ett lejon åt mig (följs av en helt bedårande skrattattack varje gång jag morrar tillbaka). Men helt kry är han inte för han vill varken äta eller dricka. Eftersom han vanligtvis är rätt matglad tolkar jag som att något ändå inte är som det ska. Förmodligen ont i halsen (bara det inte är någon kräksjuka på gång!!!).
G leker vid sin leksaksspis.
Dagens bästa: G:s underbara skrattattacker när vi leker lejon.
Dagens sämsta: Familjen är under virusattack igen. Hela familjen (barnen plus jag) hinner aldrig vara friska alla samtidigt mer än några dagar mellan varje virusattack.