mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Föräldraskapets baksida - VAB en kvinnofälla

Allmänt, VAB, föräldraskap Barn, Ensamstående, Föräldraskap, Jämställdhet, Karriär, Lönesamtal, Löneutveckling, Mamma, No hate, Näthat, mamma bläckfisk, mammablogg, småbarn, vab Permalink3

I nyhetsflödet de senaste dagarna har svenskarnas VAB-fusk uppmärksammats.  Enligt Metro idag leder var tredje utredning om misstänkt VAB-fusk till polisanmälan. Astronomiska 32 miljoner kronor har hittills i år krävts tillbaka från VAB-fuskande föräldrar! Det krävs en hel del VAB-fusk för att komma upp i så höga summor! Det är helt ofattbart för mig. Det är ju bara föräldrar som har barn som är mellan 8 månader och 12 år som kan söka VAB ersättning. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) finns det 1 078 650 familjer i Sverige som har hemmaboende barn i åldern 0-12 år. Hur många av dessa har VAB fuskat för att komma upp i totalt 32 miljoner kronor i bortfuskade pengar? Helt galet! Men det som mest förvånar mig med dessa uppgifter är att det finns personer som har tid att vabba även när barnen inte är sjuka! Hur lyckas de med det? Som om inte all den riktiga VAB som föräldrar till barn i åldern 1-12 år måste utföra räcker för att folk knappt ska känna igen en på jobbet längre.

 Metro idag, 4 november 2015.
 

Att ha förskolebarn innebär mycket VAB. Särskilt under perioden oktober-maj, d.v.s största delen av året. Det påverkar karriären och den personliga löneutvecklingen negativt. Är du dessutom ensam med ansvaret för hämtningar och lämningar på dagis och föräldraledig en dag i veckan blir konsekvenserna ännu mer kännbara. Det har jag fått känna på idag.  För idag har jag haft lönesamtal med min chef. Det blev då så tydligt hur min situation, med fyra småbarn hemma, faktiskt påverkar mig i mitt arbetsliv. Och hur det i sin tur får effekter på mitt privata liv eftersom inkomsten blir låg. Jag har hamnat i den berömda kvinnofällan.

Lönesamtalet gick ut på att min chef skulle berätta hur hen bedömer mina insatser på jobbet utifrån fyra kategorier av kriterier; - Prestation, - Kompetens, - Erfarenhet/ambition (så underligt att dessa två aspekter slagits ihop i en kategori, det är ju två helt olika saker), och – Tjänstvillighet.  Det sammanslagna betyget blev ganska nedslående. Men jag bedömdes i alla fall ha hög kompetens. Tack för det! Vad gäller prestation så togs det upp som ett problem att det inte går att vara helt säker på om jag kommer att kunna leverera eftersom det alltid finns risk för att jag inte kommer att kunna jobba på grund av sjuka barn. Att jag dessutom är föräldraledig en dag i veckan bidrar ytterligare till problemet. För på grund av att jag ofta är frånvarande från kontoret missar jag möten och informella samtal vilket i sin tur leder till att jag inte lyckas hänga med i allt som pågår. Jag får helt enkelt sämre koll. Och visst är det så. Min arbetsprestation blir helt klart påverkad av att jag inte kan arbeta 100% och hela tiden finnas till hands på jobbet. Det kan jag inte argumentera emot. Och jag förstår min arbetsgivare. Att inte kunna lita till hundra procent på att en arbetstagare ska kunna leverera i tid till deadline är ett problem för verksamheten.  Det ifrågasätter jag inte. Ändå blir jag ledsen. För det är så tröttsamt att vara i en situation där du är dömd att misslyckas på alla fronter. Jag kan inte leva upp till min arbetsgivares förväntningar på kontinuitet, tillgänglighet och prestation. Och samtidigt är jag otillräcklig för mina barn. Det är så tröttsamt att vända ut och in på sig själv för att prestera och leverera, att ständigt kämpa på, att vrida musten ur dygnets timmar, att dra ned på tiden för sömn och återhämtning till ett absolut minimum, men ändå inte räcka till.

Det är främst kvinnor som drabbas av detta (kvinnor tar ut 70% av alla VAB- dagar). Löneutvecklingen för män ser mycket bättre ut, även när de är småbarnsföräldrar. Värst drabbade är såklart ensamstående föräldrar (en stor majoritet av dessa är kvinnor).  Det vill säga, den grupp som mest av allt skulle behöva ha en bra löneutveckling eftersom deras barn inte har lyxen att ha två föräldrar som drar in inkomst till familjen. Och en inkomst räcker inte långt. Särskilt inte när vabbandet leder till att en bara får 80% av lönen under perioder (lägg till det att många arbetande småbarnsmammor, inklusive jag själv, inte arbetar heltid). Men rättvisa och solidaritet hör inte hemma i lönsättningssammanhang (borde de inte det?). Det är marknaden som styr. Och den vill att vi levererar.  Är det någon som undrar varför kvinnor med små barn toppar statistiken för personer med utbrändhetsdiagnoser? Inte jag, jag vet precis varför det är så.  

Idag är det No hate dagen. Så från mig till er, här kommer lite kärlek till er alla!!

 

Måtte den dag då hat inte längre existerar komma snart!!! Till alla näthatare och troll därute vill jag bara säga en sak, skaffa ett liv! Sluta ägna er tid åt att sprida gift och fördärv och lägg istället er tid och energi på sånt som är meningsfullt. Rannsaka er själva, gå i terapi, förverkliga er själva, vårda era relationer med personer som betyder något för er, res jorden runt, skaffa ett husdjur, dansa bugg, måla akvarell, ja, gör vad som helst så länge det funkar för att få er att må bra. För det ni pysslar med nu är inte sunt.

Dagens bästa: Barnens glädje när jag kommer för att hämta dem på förskolan. Tänk att dessa underbara små personer kan blir så glada över för att se mig!

Dagens sämsta: Nedslående lönesamtal på jobbet.

Hur gör ni för att få barnen att vilja tvätta händerna?

Allmänt, Trillingar, VAB, föräldraskap, sjuka barn, vardagsliv Barn, Bläckfisk, Ensamstående, Föräldraskap, Handhygien, Handtvätt, Hur får ni barnen att vilja tvätta händerna?, Karensdag, Mamma, Sjukskrivning, Socialstyrelsen, Trillingar, Vardagstips, Vi Föräldrar, fyrabarnsmamma, mammablogg, sjuka barn, småbarn, sömnbrist, vab, vardagsliv Permalink1
Jag sjukskrev mig idag trots att jag verkligen inte har råd med en karensdag. På något sätt måste det gå. Nog går det väl att överleva på gröt en månad (barnen får ju ordentlig lunch på förskolan)? För jag orkar inte att båda arbeta och vara mamma till fyra småbarn samtidigt som jag är sjuk och har feber. Och mammauppdraget går liksom inte att sjukskriva sig från så det som får stryka på foten är jobbet som dessvärre är nära förknippat med lönen. För er som undrar (det skulle jag göra om jag läste detta) så får jag verkligen bita mig själv i fingertopparna för att inte skriva något om barnens pappa här, men jag har svurit på att detta inte ska bli någon "ösa galla över barnens pappa blogg". För barnens skull. Så ni får fortsätta undra.
 
I vårt kaotiska hem sker detta, samtidigt. En tömmer en låda medan de andra två samarbetar om att riva ut sakerna från ett skåp (jag ber om ursäkt för suddiga foton).
 
Dagen har jag ägnat åt att sova, Det var helt fantastiskt! Jag lider ju av en uppdämd sömnbrist som har ackumulerats i snart fyra år nu. Inte konstigt att kroppen börjar protestera. Jag har inte sovit en hel natt, eller mer än max sex timmar totalt (alltid med flera avbrott) sen M föddes för tre år och 10 månader sen. Precis när han äntligen började sova lite längre stunder i streck (han vaknar fortfarande en eller två gånger nästan varje natt) föddes trillingarna. Så ni kan tänka er, sömn är en ordentligt eftertraktad bristvara här.
 
Artikel i Vi Föräldrar; Nr 13, November 2015
 
I senaste numret av Vi Föräldrar läser jag att ett förskolebarn är sjuk i snitt två månader om året! Hur många månader blir det då för oss, med fyra förskolebarn! Visserligen överlappar de varandra. Oftast är det en som blir sjuk först och innan den har hunnit bli helt frisk hinner nästa insjukna, och innan den har hunnit bli helt frisk har nästa insjuknat, och så vidare. Så det blir i alla fall inte tal om 4 x 2 (8!!) månader. Men ändå! Jag är så glad att jag har en fast anställning!
 
Dessutom står det att pojkar är sjukare än flickor (här är tre av fyra pojkar) och som om det inte vore nog blir det värre när flera barn vistas tillsammans på en liten yta. Här finns flera barn och vi är extremt trångbodda, och på förskolan är det likadant (inte lika trångt dock, men ännu fler barn). Så det ser inte så ljust ut för de närmaste åren. Men men, tiden går fort och rätt som det är har förskoletiden sprungit förbi och barnen går i skolan. Så det jag får försöka göra är att helt enkelt att överleva de jobbiga VAB-dagarna, alltså de dagar då det är snor, hosta, kräk eller dylikt överallt och barnen inte kan sova för att de är så sjuka, och njuta så mycket det går av de där bra VAB-dagarna, till exempel den feberfria dagen innan de får gå tillbaka till förskolan då man kan pyssla och mysa med barnet/barnen.
 
Enligt experten från Socialstyrelsen (Ingrid Nilsson), som Vi Föräldrar har intervjuat, är det absolut viktigaste tipset för att minska smittspridningen att ha god handhygien. Att lära barnen tvätta händerna är A och O, säger hon. Som tur är tycker mina små att det är bland det roligaste som finns att tvätta händerna. Men deras mamma (alltså jag) tycker inte att det är lika roligt att få torka ett dyblött badrumsgolv 20 gånger om dagen. Men det är såklart bättre än att barnen ska bli sjuka, så jag ska försöka se lite mer positivt på badrumsgolvstorkandet i framtiden. Det lite större barnet tycker också om att tvätta händerna, men bara när han själv vill. Så där behövs andra strategier. Att ha tydliga rutiner funkar ganska bra för då tvättar han oftast händerna av bara farten. Så vid hemkomst efter att ha varit ute (den här rutiner lyckas jag inte riktigt få att fastna, utan får rätt ofta tjata), efter toalettbesök och före mat ska händerna tvättas. Men det fuskas ibland och händerna blir snarare snabbt avsköljda än ordentligt tvättade. Och jag varken hinner eller vill vara en kontrolltant som står och kontrollerar medan han tvättar händerna. Det skulle nog heller inte gynna hans inställning till handtvättandet. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra? Hur gör ni för att få barnen att tvätta händerna ofta och ordentligt?
Till top