mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Kontaktfamiljstankar och övernattningsäventyr för en av trillingarna

Ensamstående småbarnsmamma, Livet i v�r familj, ensamstående Ensamstående, Konversation, Mamma, Trillingar, femåring, fyrabarnsmamma, kamel, kontaktfamilj, Övernattning Permalink7
Igår hade jag möte med socialtjänsten. Jag får stöd därifrån genom att min systerdotter är anställd för att hjälpa till med barnen 10 timmar i veckan. Under en tid har jag också fått stöd i form av samtalsterapi med en familjebehandlare. Det har varit jättebra. Så skönt att ha någon att bolla mina vardagliga bekymmer med. Som ensamstående har jag ju ingen medförälder att prata med om sånt som oroar mig eller söka råd hos när jag känner mig villrådig. Men eftersom jag ska börja i ett stressrehabiliteringsprogram nu (redan imorgon) så måste vi göra ett uppehåll med samtalen. Jag hinner liksom inte med hur mycket stöd som helst samtidigt (så lyxigt att få mer stöd än vad en hinner med att ta emot!).
 
På mötet togs frågan om en eventuell kontaktfamilj för barnen upp (eller fler, det blir nog svårt att hitta en familj som vill ta sig an fyra små barn). Vi har pratat om det lite löst tidigare men då har barnen varit för små för att det skulle kunna bli aktuellt. Nu är de större och jag behöver ta ställning till huruvida jag vill söka den formen av hjälp eller inte (därmed inte sagt att det beviljas även om jag söker, men jag hoppas såklart på det). Det är ett jättesvårt beslut. Jag vill ju vara med mina barn och saknar dem jättemycket när jag inte är det. Samtidigt behöver jag ju verkligen tid för återhämtning och för att hinna ikapp med allt som behöver göras och jag skulle förmodligen vara en bättre förälder till dem om jag fick avlastning. Men tillit är inte min starka sida och när det gäller barnen är jag ännu mer misstänksam. Jag oroar mig för att lämna bort dem till personer som jag inte känner till hundra procent (går det ens att känna någon annan än sig själv till 100%, eller ens sig själv?). Tänk om de inte är snälla mot dem! Eller lär dem saker som jag inte vill att de ska lära sig (t.ex. fördomar). Alla familjer döljer sina hemligheter och vem vet vilka hemligheter som kommer att finnas i de familjer som väljs till mina barn?  
 
Hur skulle ni ha gjort?  Är det någon som har erfarenhet av att ha, vara, eller vara hos en kontaktfamilj? Har ni tips?
 
Natten till idag blev lite av ett miniprov på hur det skulle kunna vara. En av trillingarna följde med och sov över hos en av personalen på förskolan. Det gick jättebra (bortsett från att jag glömde packa ner hens tandborste) och hen verkar ha haft jätteroligt. Det kändes lite tomt att inte ha hen här i går kväll, men jag måste erkänna att det var rätt skönt att "bara" ha tre barn att göra iordning och komma iväg till förskolan med imorse. Så efter detta lilla prov känns tanken på en kontaktfamilj (eller fler) som kan ha barnen någon dag, och kanske även en natt, i månaden inte alls så tokig. Men att jag kände mig så lugn berodde till stor del på att mitt barn var hos en person som jag litar på och som jag vet att hen känner sig trygg med.
 
Min lilla trillings övernattningsäventyr visar på vilka fantastiska människor som finns. Tack vare henne fick mitt barn en jätterolig kväll och lite ledigt från sina syskon (och sin stressade och griniga mamma) och jag fick lite avlastning. Tack fina du!
 
På väg hem från förskolan i sommarvärmen. Gabriel och Matias (på cykeln).
Dagens konversation:
Mamman (jag)säger (på skämt) till femåringen (när hon ser att det ligger en mjukiskamel på spisen): "ska vi äta stekt kamel idag?".
Femåringen (Matias) svarar: "Men mamma, kameler älskar faktiskt värme"
     

Bästa storasyster / moster!

Allmänt, Ensamstående småbarnsmamma, föräldraskap Barn, Barn och mat, Bläckfisk, Föräldraskap, Mamma, Trillingar, Vardagstips, fyrabarnsmamma, lättlagat, mammablogg, småbarn, snabblagat Permalink1
Det blev en lugn helg. Igår var jag ute och promenerade med barnen och passade på att handla lite saker som stått på inköpslistan länge nu, till exempel nya vantar till barnen. Idag har bästa storasystern varit på besök.
 
 
Ett litet halloweenmonster är ute och handlar med sin
mamma och sina syskon.
 
Min syster är en tuffing för hon orkade hänga med oss hela dagen, ända in på kvällskvisten. Det är inte många som klarar det. De flesta är helt slut efter en kvart hemma hos oss. Barnen är så galet högljudda nu. Alla tre av trillingarna har begåvats med röster som hörs, ordentligt. Och de gör allt vad de kan för att överösta varandra. M har också kommit på att bästa sättet att få uppmärksamhet snabbt här är att skrika högt, oftast "MAMMA!!!!MAMMA!!!MAMMA!!!MAMMAAAAAA!!! Ibland (ofta) känns det som om trumhinnorna ska sprängas av allt oväsen. Jag tycker vekligen synd om våra grannar (och om mig själv)! Värst tycker jag att det är när de sätter igång och skriker i trapphuset (skrik = sång, joller, prat, etcetera i extremt hög volym). Då ekar det i hela huset.  Måtte mina grannar vara av den väldigt förstående sorten!
 
Till middag blev det hemgjorda kycklingnuggets med pommes frites och Ratatouille. Gott tyckte barnen.  Väldigt snabblagat tyckte mamman (jag). En hit alltså!
 
Att få med oss alla i ett foto är inte lätt. Tvååringar tycker att det där med att sitta still är helt värdelöst. Tack syrran för att du försökte! Du fick med oss, även om den som fick mest utrymme på fotot var rullgardinen (det är hög tid att skaffa ett fotoredigeringsprogram!).
 
Dagens bästa: Att få duscha själv med stängd dörr medan min syster passade barnen.
 
Dagens sämsta: Trasig diskmaskin!! Att diska för hand när en har fyra barn är lagom kul. Det blir mycket disk!
 

Hej jobb och otillräcklighet - och heja Rickard Söderberg!

Allmänt, Ensamstående småbarnsmamma Bläckfisk, Mamma, Näthat, Otillräcklighet, Rickard Söderberg, mammablogg, vab Permalink1
Med blandade känslor kom jag idag tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma i nästan tre veckor. Två veckor VAB och sen sjuk själv. Det var roligt att vara på jobbet igen. Att få njuta en stund av tystnaden som råder på ett kontor och sitta i lugn och ro framför datorn utan att bli avbruten av barn en endaste gång.
 
Hej hej jobbet!
 
Fast i vanliga fall brukar det vara full rulle på mitt arbete. Då är det varken särskilt tyst eller så att en får arbeta särskilt långa stunder i streck utan att bli avbruten (fast av vuxna då förstås, det finns inga barn på jobbet). Men det är ändå mycket lugnare än hemma i småbarnkaoset. Men idag var det både höstlov och halvdag så många av mina kollegor var lediga och de som var på plats satt och pysslade med sitt. Jag njöt av tystnaden och lugnet. 
 
Att komma tillbaka till jobbet efter att ha varit borta i flera veckor var roligt men också stressande. Jobbhögen har växt och börjar lite smått likna Eiffeltornet, det som skulle har varit klart för några veckor sedan ligger fortfarande och väntar på att färdigställas, och inboxen i mailen är översvämmad. Jag är otillräcklig både på arbetet och hemma. Som småbarnsförälder klarar jag inte av att leverera på jobbet i samma utsträckning som förut. Arbetstiden som blir över mellan förskolelämningar och hämtningar, VAB, tandläkar/BVC/läkarbesök, etcetera, räcker inte till. Med fyra småbarn blir det omöjligt. Till det tillkommer den ständiga tröttheten som också påverkar kapaciteten att prestera och leverera. En blir inte särskilt smart eller snabbtänkt av extrem sömnbrist. Egentligen är det ett under att småbarnsföräldrar klarar av att arbeta alls. Åtminstone i de fall då de är ensamstående med fyra små barn.  
 
På väg till jobbet imorse läste jag Rickard Söderbergs kolumn i Metro. (publicerat 29/10).  Så genialt bra skrivet!  Jag citerar; "Att sätta eld på ett hus där ett barn ligger ensamt i en säng och längtar efter en förälder är kvintessensen av totalt mörker. Det vittnar också om en intelligens i nivå med min mögliga kompostpåse." . Jag för min del tror att den mögliga kompostpåsen nog har lite högre intelligens än de som bränner ner asylboenden. Du har rätt Rickard, ord är ofantligt viktiga! Med ord konstrueras det onda och det goda . Med ord agiterar och mobiliserar de som vill sprida hat och de som vill sprida kärlek (heja dem!). Till och med våra tankar är formulerade i ord.
 
Bildresultat för rickard söderberg
Rickard Söderberg sprider kärlek och bekämpar hat med ord.
 
För en liten stund sen läste jag Rickard Söderbergs kolumn igen. Denna gång i nätupplagan av Metro. Den följdes då av 17 kommentarer. När jag läste dem blev jag rädd. Jag hade tänkt att själv skriva en kommentar om att jag uppskattade kolumnen, med en länk till min blogg och det jag just nu håller på att skriva. Men efter att ha läst igenom kommentarsfältet lät jag bli, av rädsla. Jag vill inte att någon av dessa otäcka nättroll ska hitta till min blogg. För efter att ha läst igenom kommentarerna som följde på Rickard Söderbergs kolumn "Rasistiska ord och anlagda bränder börjar med ord" kände jag plötsligt ett starkt behov av att skydda mina barn.
Till top