mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

TBE - vaccinera eller inte?

Livet i v�r familj • Barn, Ensamstående, TBE, beslut, biverkningar, fyrabarnsmamma, risk, risker, skydd, vaccin, vaccination, vaccinera • Permalink • 4
Idag är det tänkt att barnen ska vaccineras mot TBE. Kanske. Alltså, beslutet är inte helt taget än. Egentligen skulle det ha skett redan igår, men jag fegade ur och sköt upp det till idag (risken är stor att det skjuts på ytterligare några dagar). Jag känner mig nämligen så osäker. Det finns rätt allvarliga risker med vaccinet. Det framgår av bipacksedeln. Ovanliga visserligen, men reella. Precis som sjukdomen. Den är ovanlig, men en reell risk. Så vilken av dessa risker ska en välja?
 
Skulle vi ha bott mer lantligt, eller haft en sommarstuga där barnen kunde springa omkring bland högt gräs dagarna i ända, vore beslutet enkelt. Men så är det inte. Vi bor visserligen i högriskområde, men urbant och just där vi bor finns inte några fästingar (där finns knappt något gräs ens). Men barnen åker till sina kontaktfamiljers landställen ibland och vi tar oss själva ut i naturen någon gång emellanåt och då är risken för fästingar stor. Matias hade faktiskt en när han kom hem från att ha varit hos sin kontaktfamilj förra gången. 
 
Så även om vi för det mesta är trygga från fästingar så finns ändå risken för att de drar på sig en fästing eller två. Men, risken för att just den fästingen ska bära på TBE är ju ändå väldigt liten. Liten, men reell. Och risken för att en TBE infektion ska bli allvarlig, om vi nu skulle ha sån otur att få den, är stor. Risken för bestående men är 30%!! Barn kan få hjärnskador (källa:Barnakuten.nu)!!. Snacka om att en skulle ångra att vi inte vaccinerade om det hände!
 
Samtidigt ger inte vaccinationen fullt skydd. En del får TBE ändå, trots att de har vaccinerat sig (källa: Aftonbladet). Fast det verkar mest gälla äldre personer. Men när det händer kan sjukdomen bli ännu mer allvarlig (källa: Läkartidningen).
 
Förutom riskerna med vaccinet så innebär själva spruttagandet ett lidande för barnen (och för mig som måste tvinga dem). Hur svårt det kommer att bli vet jag inte för de var så små när de sist fick en spruta. Nu är de medvetna om vad som händer på ett annat sätt, och kan protestera mer. Jag misstänker att det kan bli rätt dramatiskt, åtminstone med en, förmodligen två, av barnen. Att hålla fast och tvinga ett barn som är livrädd till att ta en spruta känns inget vidare, inte för mig (eller för den som ska genomföra injektionen), och framför allt inte för barnet ifråga. Så att göra det utan tillräckliga skäl vore verkligen helt fel. Fast jag vet ju inte, det kanske inte alls blir så komplicerat (men med tanke på att en av dem skriker bara jag nämner ordet "spruta" är jag inte så hoppfull).
 
Vaccinationen innebär också en ganska stor kostnad (360 x 4 = 1440, i tre doser = 4320:-)  och de pengarna skulle kunna användas till något roligare.  Jag har ju tyvärr inte en massa pengar som ligger oanvända (ensamstående fyrabarnsmammor har oftast inte det) så att vaccinera barnen innebär att vi måste spara in på andra saker.  Men att ta risken att något av barnen skulle bli allvarligt sjuk för att istället göra något annat för pengarna är så klart inte ett alternativ, så just det är inget giltigt argument mot att ta vaccinet (inte för oss, för jag kan om jag anstränger mig skrapa ihop pengarna, men för någon som har det ännu mer knapert kan det såklart vara ett giltigt argument).
 
Dessutom är vi sent ute. Färstingsäsongen är redan i full fart och barnen hinner inte få ordentligt skydd förrän till sensommaren/hösten, och fullt skydd först nästa vår. Så kanske är det inte värt det?
 
Men tänk om vi skulle ha sån otur att just den fästing (eller två) som barnen riskerar att råka ut för skulle vara just en sån som sprider TBE!!!
 
Usch vilket svårt beslut! Hur har ni gjort? Har ni vaccinerat barnen? Hur skulle ni ha valt att göra i vår situation?
 
 
Jag hade inget foto för att illustrera detta inlägg (är rätt tacksam för det) så Matias ritade en passande
teckning istället.
 
#1 - - T:

Vi har inte gjort det. Och då spenderar ändå sonen veckan nere i stugan mitt ute i skogen med massor av fästingar. Han är där med mormor och morfar som båda vaccinerat sig. Men för mitt barn som har oroat sig i två år för att ta sprutan de ska ta i tvåan (han börjar där i höst), alltså det går inte. Får kolla honom lite oftare istället. Så nä, om jag var du hade jag inte gjort det. Inte med de förutsättningar du nämner.

#2 - - Therese :

Jag skulle vaccinera och vaccinerade även min son. Vi bor inte i ett högriskområde men har morföräldrar i ett högriskområde. Jag har läst att Sörmland erbjuder gratis tbe- vaccinationer för barn. Kolla upp om ni inte kan ta en mysig utflykt dit, borde bli billigare med pendeln till Gnesta än att betala för vaccin. Man har ju rätt att söka vård var man vill och betalar den taxa som gäller i det landstinget man söker vård, borde gälla vaccinationer också. Värt att kolla upp iallafall. Vad gäller sprutor så visst det är inte kul, frågan är dock hur behandling av eventuell tbe ser ut, kanske är fler sprutstick då. Sprutan går snabbt att ta. Fästingar är lömska, sonens första fästingbett ledde till borrelia. Jag har respekt för de små krypen och har sett tbe på nära håll, ingen rolig sjukdom alls.

#3 - - Anonym:

Jag skulle inte vaccinera. Var vi bor finns fästingar men mina barn är inte vaccinerade. Ett alternativ är att kolla barnen varje kväll då de varit ute i naturen, och då speciellt vid öronen, i armhålorna och dylika ställen.

#4 - - Veronica:

Svårt! Vet inte alls hur jag skulle ha gjort i ditt läge - förstår verkligen dilemmat! Själv hade jag inte orkat/hunnit göra tredje påfyllningen i tid - var två år för sen med det - och tyckte det kändes väldigt jobbigt när de berättade på förskolan att yngsta hade en fästing, hade ångest i flera dagar. Nu har jag gjort den och det är klart att det känns lite lättande. Det som man kan säga om TBE-sprutan är att den iallafall inte gör ont alls. Till och med mina superrädda killar har klarat den bra, till skillnad mot andra sprutor.

Kanske är det viktigast att du själv tar sprutan? Även vi vuxna kan ju få fästingar, och det värsta för dina barn kanske skulle vara om du fick TBE? Kram!

Till top