mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Semestern har börjat

Livet i v�r familj Ensamstående, Mamma, Semester, Trillingar, barnledig, fyrabarnsmamma, sjuka barn Permalink0
Semestern är officiellt påbörjad. Helgen var ju egentligen, rent lönetekniskt, en vanlig helg och först idag började vår semester på riktigt. Men nog spratt det av frihetskänslor i kroppen redan i fredags när jag gick från jobbet. Nu blir det ingen morgonstress på läääänge!!!! Och inga stressiga och trötta hämtningar på förskolan på ett bra tag!!! Så skönt!
 
Fast känslorna är lite dubbla. För även om semester innebär att jag slipper morgonstress, jobbstress, middagsstress, och en massa annan stress, så innebär det också att jag kommer att vara tillsammans med mina barn tjugofyra timmar om dygnet, en väldig massa dygn i streck. Utan pauser.
 
Tjugofyra timmar om dygnet, i fem veckor, med dessa små individer som för en väldig massa oväsen, som ständigt bråkar med varandra och med mig, som gnäller och protesterar högljutt så fort det inte blir precis som de vill, som ideligen avbryter mig, som stökar till en massa men inte städar efter sig, som kallar mig "dumma mamma!" flera gånger om dagen, som vill göra allt som jag inte tycker att de ska göra men inte vill göra det jag vill att de ska göra. Jag kommer att bli så trött! Och grinig! Jag är det redan. Så det är tur att de också är så vansinnigt söta! Att de spontant brister ut "Mamma, jag älskar dig!" oftare än de säger "dumma mamma!", att de är så generösa med pussar och kramar, att de säger så kloka och roliga saker, och att de så ofta får mitt hjärta att svämma över av kärlek.
 
Semester i den här familjen innebär att spendera tjugofyra timmar om dygnet i den känslomässiga berg-och dalbana som föräldraskapet innebär, utan stopp (ok, jag överdriver lite, de sover ju faktiskt ibland). Inte konstigt att en känner sig lite omtumlad emellanåt. Som tur är så gillar jag berg- och dalbanor.
 
Egentligen skulle jag ha fått starta ledigheten med en barnledig helg. Det hade suttit bra. Men det blev inte så. Fast en stund fick jag ha barnledigt i alla fall. Nästan en hel dag faktiskt. Barnen skulle nämligen spendera helgen hos sina kontaktfamiljer. Men Camila och Matias skulle bara vara där en natt denna gång. Gabriel och Theo hämtades av sina kontaktfamiljer från förskolan på fredagen som planerat, och Matias och Camila hämtades hemifrån på lördag förmiddag. Jag passade på att se en film (kollade på Fyren mellan haven, tårarna skvalade, den kan varmt rekommenderas till alla som ibland behöver påminna sig om vilken gåva det är att ha barn) och gav mig sen ut och handlade.  Efter några timmar fick jag ett telefonsamtal från deras kontaktfamilj. Jag hörde direkt att det var dåliga nyheter på gång och hann såklart få panik och föreställa mig de allra värsta olyckorna under de få sekunder som det tog innan jag fick veta vad det var som hade hänt. Camila hade kräkts. Så Camila och Matias fick komma hem igen. Men jag hann få några timmar för mig själv och det var guld värt.
 
Camila kräktes inte mer, men hade lite feber på kvällen. Igår var hon pigg igen. Och idag. Fram tills för en stund sen. Nu har hon feber igen. Och den är rätt hög (39,5). Vad kan det vara för något som kommer och går på det viset? Inte bästa starten på semestern direkt. Nu är det väl bara en tidsfråga tills nästa familjemedlem insjuknar. Och så roligt det blir för de andra barnen att vara hemma och inne hela dagarna medan sjuka syskon ska vårdas (nu är jag ironisk, ifall någon inte fattade det)! Tjoho!
 
Semestern börjar inget vidare för denna lilla tjej.
 
 
 
Till top