Första skolveckan avklarad
Första veckan med tidiga morgnar är avklarad och Matias kom i tid till skolan varje dag! Och inte nog med det, jag har dessutom lyckats lämna trillingarna först varje morgon, så Matias har inte behövt komma till skolan med sina tre småsyskon i släptåg. Jag är så nöjd, både med mig själv och barnen!
De flesta morgnar har vi dessutom klarat utan konflikter. Ett tag trodde jag till faktiskt att vi skulle klara hela veckan utan morgonkonflikter, men det gick i stöpet idag när en av trillingarna inte ville gå när det var dags. Hen skulle prompt bli buren. Men att bära en (tung) fyra och ett halvt-åring samtidigt som en släpar på fleecejackor, kepsar, gympapåsar, datorväska, handväska (jag har en stor och välfylld sån), etcera, samt ska hålla reda på tre ungar till, som alla har svårt att stävja impulsen att springa till bilen så fort de kommer utanför porten utan att se sig om efter bilar (vår parkering ligger på andra sidan av vår gata), är inte idealiskt. Så den lilla trilling som ville bli buren fick inte sin vilja igenom, vilket orsakade (väldigt) högljudda protester och total vägran att röra sig framåt. Det slutade med att jag fick släpa hen till bilen, vilt protesterande. Inte direkt den sorts föräldraskap jag hade tänkt mig att jag skulle tillämpa och inte heller den bild av mitt föräldraskap som jag vill visa upp för grannarna på morgonkvisten! Men när vi ska iväg på morgonen så finns det inte mycket tid för lirkande. För att komma i tid till skolan är viktigt. Att ha tre småsyskon ställer tillräckligt höga krav på Matias utan att han dessutom ska behöva komma för sent till skolan (han tycker att det är jättepinsamt).
Väl framme vid skolan vägrade min trilskandes lilla trilling att gå ur bilen om hen inte skulle få bli buren. Då gav jag upp (vi ska visserligen över en väg då också, så jag måste kunna ha full koll på alla, men där finns i alla fall ett övergångsställe och bilarna kör sakta eftersom barn går över där hela tiden, så jag var lite mindre stressad). Så jag bar hen, och allt annat bråte, från parkeringen till förskolan medan de andra tre sprang i förväg och orsakade trafikkaos när de stod vid övergångsstället och väntade på sin överlastade mamma och trilskandes bror medan bilarna stannade för att släppa över dem (de gick alltså inte över utan stod där och väntade och innan jag hann i fatt hade de hunnit orsaka en lång bilkö). När vi kom fram var jag alldeles svettig och andfådd. Min gympapåse hade jag nog kunnat lämna hemma (gick och tränade lite på lunchen, duktiga jag!) för jag hade ju redan fått ett rejält styrketräningspass.
Men, som sagt, bortsett från denna morgon så har hela veckan flutit på galant, utan konflikter och utan förseningar. Måtte det fortsätta så!!
Förra veckan var däremot ett mindre helvete. Det var kaos på morgnarna och gråtande barn vid förskolelämningarna varje dag trots att vi inte behövde gå hemifrån så tidigt eftersom skolan inte hade börjat ännu. Men det har jag redan förträngt.
