Helg med bara ett barn
Den här helgen har jag hängt med Gabriel. De andra barnen har varit hos sina kontaktfamiljer. Det var jättemysigt att bara ha ett barn att fokusera på. Så tyst och lugnt! Men jag märker också att det finns fördelar med att ha många barn i samma, och nästan samma (Matias är precis 2 år äldre än trillingarna), ålder. De leker ju med varandra. Barnets behov av stimulans från min sida blir plötsligt mycket större när inte syskonen är hemma.
Det fick bli lite promenader och lekplatshäng. Att vara ute och promenera är ju hur enkelt, och stressfritt, som helst när en bara har ett barn! Åtminstone när en är van vid att försöka hålla koll på fyra vildingar samtidigt. Inte för att barnet ifråga betedde sig exemplariskt (just detta barn är en mycket viljestark liten individ), utan för att det då går att hantera eventuella konflikter och friktioner på det där lugna, pedagogiska, sättet som jag en gång i tiden (innan jag blev fyrabarnsmamma) trodde att jag alltid skulle använda med mina barn.
Det kändes så normalt att stå på lekplatsen och övervaka mitt barns lek och lugnt kunna ge honom respons när han sökte det, precis som andra mammor gör (och ibland också pappor). I vanliga fall vågar jag mig knappt ut till en lekplats med alla fyra, och när vi ändå ger oss på det så är det allt annat än lugnt.
Denna helg kände jag mig som en helt vanlig mamma.
Gabriel på promenad utan syskonen.
Lekplatshäng.