mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Dagens värsta hot

Livet i v�r familj, föräldraskap Barnuppfostran, Ensamstående, Hot, Hur får man barnen att lyssna?, Mamma, Mutor, fyrabarnsmamma Permalink2
"Om du inte äter upp din yoghurt får du inte fylla år och ha kalas och få presenter" sa Camila till Theo imorse när han inte ville äta sin frukost. 
 
Vilket hot! Undrar just var, och från vem, hon har lärt sig att hota på det viset??? Det är nog dags för mig att på allvar fundera över vilka strategier jag använder för att få barnen att göra som jag vill. 
 
Att ta till olika former av hot är ju ett effektivt sätt att få barnen att lyda och när en är trött (som jag hela tiden är) och inte har orken till att lirka och resonera så är det tacksamt att ta till. Jag, som på ett ideologiskt plan är emot både hot och mutor som uppfostringsmetod, gör det hela tiden. Mest handlar det om skärmtid (spela på plattan) som jag både hotar med att ta bort och använder som muta. Och slåss någon så blir det avdrag i lördagsgodiset, något som resulterat i att Matias som ju är storebror med alla de fysiska maktfördelar som det innebär (större, starkare, snabbare) sällan får lika mycket lördagsgodis som syskonen (de klarar sig bättre undan lördagsgodisavdragsbestraffning eftersom de har färre syskon som de vågar slå). 
 
Men jag vill egentligen inte alls hota mina barn. Jag vet bara inte hur jag annars ska få dem att lyssna på mig?
 
Med fyra stycken att hantera själv blir det många situationer som måste förhindras, eller genomföras, rätt akut och att hela tiden vara pedagogisk är ofta inte möjligt för mig. De måste helt enkelt göra som jag säger i många lägen eftersom det annars kan bli farligt eller få andra negativa konsekvenser. Jag kan till exempel bara hålla två av dem i handen åt gången. Då måste de som jag inte har direktkontroll över i form av ett handgrepp låta bli att t.ex. springa iväg ut i trafiken, ta sönder saker i matvarubutiken, springa runt och föra liv i kassakön, etcera. Och hur mycket jag än pepprar dem med positiv bekräftelse varje gång de gör som jag ber dem, så lyckas jag inte få det att fungera förrän hoten kommer fram. Då först tycks de höra vad jag säger. 
 
Hur gör ni för att få barnen att samarbeta? Tips tas tacksamt emot!
 
Theos stil imorse var oslagbar! Det fattas bara häst, sköld och lans. Camila var lite mindre riddaraktig och körde istället med eklektisk blandning av färger. 
 
 
#1 - - Agneta:

Ja, hur gör man? Jag använde nog också både hot och mutor.....men när de blev större blev det lättare att göra överenskommelser. När de t.ex skulle till en kompis och jag var tidspressad, så gick vi noga igenom innan hur och när hämtningen skulle ske. (Hade varit med om ett flertal tillfällen då hämtningarna tog evigheter för att barnen skulle leka mera eller låg på golvet och sprattlade, vägrade klä sig mm.)
Då blev det i stället nån form av belöning, att när det gick så smidigt att hämta dem, fick de vara hos kompisar oftare.

Svar: Kanske blir hoten och mutorna lite mer som naturliga konsekvenser när barnen blir större? De inser då vad som lönar sig. Att våra handlingar får konsekvenser är ju en del av livet och något som alla barn behöver lära sig. Ser man det på det viset känns det inte lika hemskt.
Mamma bläckfisk

#2 - - Anonym:

Jag brukar säga att jag hotiverar barnen. Motiverar genom hot. Och just att ta bort godis inför varje gång någon slår sin bror är en klassiker hos oss.

Svar: Haha, ja så kan en ju se det förstås. Skönt att höra att jag inte är den enda som känner sig nödgad att ta till den sortens strategier! Gott nytt år!
Mamma bläckfisk

Till top