Tandoperation - igen - blir det aldrig klart?
Jaha, då var det dags att vara alldeles sned i ansiktet igen. Jag har tandopererats. Igen. För tredje gången (inlägg om de tidigare tandoperationerna finns här och här) . Det är nu inte mer än några veckor kvar tills det har gått ett år sen min tand gick sönder och implantattanden sitter fortfarande inte på plats. Är jag gnällig om jag börjar tycka att det tar lite lång tid?
Denna gång var jag inte alls beredd. Jag trodde att dagens tandläkarbesök var antingen en kontroll inför fastsättandet av tanden, eller att jag kanske skulle ha sådan tur att den faktiskt skulle komma på plats idag. Själva implantatet, det vill säga titanskruven som min nya tand ska fästas på, är ju redan insatt, så nu är det väl bara till att skruva på tanden, tänkte jag. Jag åt inte ens frukost före besöket utan gick dit på fastande mage och tänkte att det skulle vara snabbt överstökat och att jag sen skulle äta frukost i lugn och ro när jag kom till jobbet. Så det var inte jättekul att få veta att en ny skruv skulle sättas in, denna gång i tandköttet för att förbereda för tanden som ska sättas där (tror jag, om jag förstod rätt). Nu är jag åter igen satt på flytande, kall, diet i två dagar och har förhållningsorder om att vara stillsam, inte böja mig ner i onödan och inte lyfta tungt. Och precis som vid de tidigare operationerna har det gått åt pipan med lyftandet och böjandet och denna gång har jag dessutom fuskat lite med maten. För ljummen äggröra kan kanske inte riktigt räknas som kall, flytande, föda. Men jag var så hungrig!
Sned (svullen), hungrig, och har ont. Jag hade nog inte lett idag även om jag hade kunnat.