mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Kristi himmelsfärdshelg med pizzapicknick och lekplatshäng

Livet i v�r familj, aktiviteter för barn Arga gubbar, Dåligt humör, Ensamstående, Lekplats, Mamma, fyrabarnsmamma, grannar, innergård, mental frånvaro, pizza Permalink0
Kristi himmelsfärdshelgen har hittills varit en toppenhelg. Åtminstone om en bortser från att jag har uruselt tålamod med barnen och är mentalt frånvarande. Det blir en ond cirkel. Jag får dåligt samvete för att jag är så elak mot barnen (skäller för minsta lilla) vilket gör att jag mår ännu sämre och i sin tur leder till ännu mindre tålamod. Att vara mentalt frånvarande och ilsken är dessutom det allra bästa receptet för att få gnälliga och "bråkiga" barn. 
 
Mitt dåliga humör beror väl i grund och botten på trötthet och utslitning (är trött på att skriva "utmattning", just nu känner jag mig  mer "utsliten") men har triggats igång av något som har hände i måndags. Något som fick min bägare av hopplöshet, som ju redan var fylld till bredden, att börja skvalpa över. Något som inte har med barnen att göra, eller så har det med dem att göra men är inte på något vis deras fel. Något som kanske inte ens är mitt fel men som får mig att känna mig så misslyckad eftersom det känns som om det har med min otillräcklighet att göra. Jag skriver om det här snart, när jag orkar.   
 
Som sagt, Kristi himmelsfärdshelgen har hittills varit toppen, bortsett från mitt dåliga humör. Igår hade vi pizzapicknick (så bekvämt att ha en pizzeria i fastigheten)  i solen ute på vår gård (innergård, inte bondgård)tillsammans med vänner, en familj från barnens förskola. Barnen hade roligt (även om två av dem inte visade sig på sin bästa sida direkt) och enda smolket i bägaren var den sure granngubben som kom och talade om för oss att vi skulle hålla reda på våra ungar. "Vi bor ju här!" sa han argt. Ja, det gör faktiskt mina barn också och enligt bostadsrättsföreningens regler så är det helt och fullt tillåtet att leka på gräsmattan på gården och just precis på gräsmattan bor ju gubben faktiskt inte, önskar jag att jag hade svarat. Men det gjorde jag inte, för på senaste tiden har jag blivit oförmögen att ge svar på tal. Min hjärna fungerar för långsamt. Efter picknicken följde Matias och Camila med sina kompisar hem ett tag och jag, Gabriel, och Theo, hade något så ovanligt som en lugn eftermiddag. Jag satt i soffan och läste bok medan Theo och Gabriel lekte tyst med pussel och pyssel. Det händer verkligen inte ofta (undrar om det ens har hänt förut?). 
 
Idag (igår, klockan har visst passerat midnatt) har vi varit ute och promenerat och lekt på en lekplats. Matias var med en liten stund, sen hämtade hans pappa honom och de spenderade några timmar ihop innan de kom hem med pizza till alla. Så barnen har ätit pizza två dagar i streck. Det känns ju inget vidare hälsosamt, men barnen var nöjda (pizza är en av de få saker som alla fyra gillar). Jag tröstar mig med att de också har ätit en hel del frukt både igår och idag, så lite näring har de nog ändå fått i sig.   
 
Inte nog med att de har fått pizza två dagar i streck, de har fått glass också.
 
 
 
Yiihaa!
 
 
 
Camila i "sitt" hus (lekstuga).
 
 
Gabriel i "sin" båt.
 
 
 
 
 
Till top