mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Kontaktfamiljstankar och övernattningsäventyr för en av trillingarna

Ensamstående småbarnsmamma, Livet i v�r familj, ensamstående Ensamstående, Konversation, Mamma, Trillingar, femåring, fyrabarnsmamma, kamel, kontaktfamilj, Övernattning Permalink7
Igår hade jag möte med socialtjänsten. Jag får stöd därifrån genom att min systerdotter är anställd för att hjälpa till med barnen 10 timmar i veckan. Under en tid har jag också fått stöd i form av samtalsterapi med en familjebehandlare. Det har varit jättebra. Så skönt att ha någon att bolla mina vardagliga bekymmer med. Som ensamstående har jag ju ingen medförälder att prata med om sånt som oroar mig eller söka råd hos när jag känner mig villrådig. Men eftersom jag ska börja i ett stressrehabiliteringsprogram nu (redan imorgon) så måste vi göra ett uppehåll med samtalen. Jag hinner liksom inte med hur mycket stöd som helst samtidigt (så lyxigt att få mer stöd än vad en hinner med att ta emot!).
 
På mötet togs frågan om en eventuell kontaktfamilj för barnen upp (eller fler, det blir nog svårt att hitta en familj som vill ta sig an fyra små barn). Vi har pratat om det lite löst tidigare men då har barnen varit för små för att det skulle kunna bli aktuellt. Nu är de större och jag behöver ta ställning till huruvida jag vill söka den formen av hjälp eller inte (därmed inte sagt att det beviljas även om jag söker, men jag hoppas såklart på det). Det är ett jättesvårt beslut. Jag vill ju vara med mina barn och saknar dem jättemycket när jag inte är det. Samtidigt behöver jag ju verkligen tid för återhämtning och för att hinna ikapp med allt som behöver göras och jag skulle förmodligen vara en bättre förälder till dem om jag fick avlastning. Men tillit är inte min starka sida och när det gäller barnen är jag ännu mer misstänksam. Jag oroar mig för att lämna bort dem till personer som jag inte känner till hundra procent (går det ens att känna någon annan än sig själv till 100%, eller ens sig själv?). Tänk om de inte är snälla mot dem! Eller lär dem saker som jag inte vill att de ska lära sig (t.ex. fördomar). Alla familjer döljer sina hemligheter och vem vet vilka hemligheter som kommer att finnas i de familjer som väljs till mina barn?  
 
Hur skulle ni ha gjort?  Är det någon som har erfarenhet av att ha, vara, eller vara hos en kontaktfamilj? Har ni tips?
 
Natten till idag blev lite av ett miniprov på hur det skulle kunna vara. En av trillingarna följde med och sov över hos en av personalen på förskolan. Det gick jättebra (bortsett från att jag glömde packa ner hens tandborste) och hen verkar ha haft jätteroligt. Det kändes lite tomt att inte ha hen här i går kväll, men jag måste erkänna att det var rätt skönt att "bara" ha tre barn att göra iordning och komma iväg till förskolan med imorse. Så efter detta lilla prov känns tanken på en kontaktfamilj (eller fler) som kan ha barnen någon dag, och kanske även en natt, i månaden inte alls så tokig. Men att jag kände mig så lugn berodde till stor del på att mitt barn var hos en person som jag litar på och som jag vet att hen känner sig trygg med.
 
Min lilla trillings övernattningsäventyr visar på vilka fantastiska människor som finns. Tack vare henne fick mitt barn en jätterolig kväll och lite ledigt från sina syskon (och sin stressade och griniga mamma) och jag fick lite avlastning. Tack fina du!
 
På väg hem från förskolan i sommarvärmen. Gabriel och Matias (på cykeln).
Dagens konversation:
Mamman (jag)säger (på skämt) till femåringen (när hon ser att det ligger en mjukiskamel på spisen): "ska vi äta stekt kamel idag?".
Femåringen (Matias) svarar: "Men mamma, kameler älskar faktiskt värme"
     
#1 - - Agneta:

Jag har ingen som helst erfarenhet av kontaktfamiljer, men helt klart ska du ansöka om det! Många har ju mor och farföräldrar som kan avlasta, det hade jag. De har inte alls samma syn på barnuppfostran och annat, men det funkade fint i alla fall!
Det måste ju vara så att man lägger upp kontakten efter behov och önskemål, så att ni får ett upplägg som både du och barnen kan känna sig trygga med.

Svar: Tack, du har nog rätt. Om jag får lite tid för återhämtning blir jag en bättre mamma. Men det hade känts bättre om jag hade haft någon som jag kände väl att lämna dem hos. Jag önskar verkligen att mina barn också hade fått ha mor- och farföräldrar som var aktivt involverade i deras liv.
Mamma bläckfisk

#2 - - Lou:

Jag tycker absolut inte att du ska känna dig som en sämre mamma bara för att du tar emot hjälp från en kontaktfamilj. Alla behöver avlastning ibland, du verkar vara en fantastisk mamma som lägger ned mycket tid och tankar på dina barn, så nu tycker jag att du bör prioritera ditt välmående. <3

Svar: Åh tack (känner mig allt annat än fantastisk just nu efter att ha varit världens suraste mamma de senaste dagarna)!! Du har rätt, att jag blir helt utsliten är ju inte heller bra för barnen. Om jag fick vila någon gång ibland skulle jag kanske orka vara en gladare mamma.
Mamma bläckfisk

#3 - - Christina:

Det blir uppreping här... men det låter jättebra med möjlighet till avlastning. Vet ej hur kommunen väljer familj men det borde ju vara flera kriterier som är viktiga. Kan någon bekant till dig ställa upp som kontaktfamilj kanske? Det är nog viktigt att du känner att du verkligen kan lita på dem annars blir det ju ingen avkoppling för din del.
Har själv endast lämnat till farföräldrar över natten än så länge och det känns ju alltid bättre när man vet att de blir väl omhändertagna.
Hälsar
Christina


Svar: Tack! Ja, jag behöver ju verkligen avlastning och möjlighet att få lite återhämtning någon gång ibland. Jag har inte några självklara kandidater i bekantskapskretsen, de flesta har själva fullt upp med egna barn, men ska fundera några varv till.
Mamma bläckfisk

#4 - - Anonym:

Hej! Vi har en kontaktfamilj till våra 6 åriga trillingar plus ett äldre syskon. Familjen lärde vi känna då deras dotter var kontaktperson hos oss innan och kom hem till oss för hjälpa till med barnen. Sen drog dottern iväg till USA som aupair. Så nu är barnen hos familjen någon helgdag/månad. Funkar bra även om det ofta kan vara protester innan så det gäller att de är borta tillräckligt många timmar för att vi ska tycka att det är värt det dock. Däremot har barnen det jättebra där och det märks verkligen att de mår bra där!!Så vi är helt trygga med familjen som sådan. Så som andra skrivit du har inte någon bekant? Jag tycker iallafall att du ska ge det en chans oavsett om det blir någon bekant el ej!! För att vara trillingförälder + syskon är en utmaning som få kan föreställa sig.....

#5 - - Anonym:

Hej! Vi har en kontaktfamilj till våra 6 åriga trillingar plus ett äldre syskon. Familjen lärde vi känna då deras dotter var kontaktperson hos oss innan och kom hem till oss för hjälpa till med barnen. Sen drog dottern iväg till USA som aupair. Så nu är barnen hos familjen någon helgdag/månad. Funkar bra även om det ofta kan vara protester innan så det gäller att de är borta tillräckligt många timmar för att vi ska tycka att det är värt det dock. Däremot har barnen det jättebra där och det märks verkligen att de mår bra där!!Så vi är helt trygga med familjen som sådan. Så som andra skrivit du har inte någon bekant? Jag tycker iallafall att du ska ge det en chans oavsett om det blir någon bekant el ej!! För att vara trillingförälder + syskon är en utmaning som få kan föreställa sig.....

Svar: Tack! Så jätteskönt att få höra att fler tycker att det är tufft med trillingar plus en till! Jag tror att det egentligen finns två skäl till varför jag känner mig osäker på om jag vill söka kontaktfamilj till barnen eller inte, dels för att jag är orolig för att lämna bort dem till personer som jag inte känner så väl, men också för att jag får skuldkänslor för att jag ens överväger att lämna bort dem. Som om jag inte vill vara med mina barn (tänk om de tror det?!). Det vill jag ju, men som det är nu är jag ju helt slut. Då har ni en familj som tar sig an alla fyra, om jag förstår rätt? Vilken modig familj! Jag ska fundera på om det är någon i bekantskapskretsen som skulle kunna vara ett alternativ. Men de flesta har barn själva och också fullt upp med att få livet att gå ihop.
Mamma bläckfisk

#6 - - Anonym:

Hej
Jag var hos en kontaktperson var tredje helg (fre em till sö lunch) som barn. Jag gick tillsammans med min syster och tror att det vore bra att dina barn kunde göra också- om inte kontaktfamiljer har egna barn förstås, det hade inte min. Ingen av mina erfarenheter från detta skulle göra att jag skulle avråda sig från att ansöka.Om du märker att barnen skulle må dåligt så kan du ju avsluta det hela.

Svar: Tack! Precis vad jag behövde höra! Jag tror att det blir så att det blir två kontaktfamiljer i så fall, så att två av dem har en kontaktfamilj och de andra två en annan. Att hitta en familj som tar sig an fyra barn samtidigt är nog svårt, och det kan nog också vara bra för barnen att få ha det lite lugnare någon gång ibland.
Mamma bläckfisk

#7 - - Anonym:

Ja skuldkänslor är svårt....men jag försöker iallafall se det som att vi också ger barnen möjlighet till en relation med andra vuxna( vi har ingen familj/släkt i närheten)som orkar och får dem att fortsätta utvecklas. Och rent krasst så sitter man ju ändå med skuldkänslor om man istället själv blir sjuk av stressen/belastningen och då överhuvudtaget inte kan vara den förälder man önskar.

Svar: Ja, du har så rätt. Hur jag än gör så får jag skuldkänslor. Jag tycker ju inte att någon annan som har en kontaktfamilj till sina barn gör något fel, tvärtom, jag skulle råda vem som helst i liknande situationer som min till det. Tack!
Mamma bläckfisk

Till top