mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Grinigt värre

Livet i v�r familj Ensamstående, Frustration, Ilskeutbrott, Mamma, Trillingar, Trött, fyrabarnsmamma, gnäll, treåringar Permalink0
Efter en helg tillsammans med barnen är jag som vanligt helt slut. Denna helg har jag ändå haft en paus då min systerdotter passade trillingarna medan jag gick iväg en stund idag och satte mig på ett fik och jobbade med ett grupparbete (på distans, vid datorn alltså). Och Matias har varit hemma hos en kompis nästan hela dagen idag och Camila var också med en stund (tack snälla V, de hade jätteroligt!). Så varför var jag ändå så slut på krafter när det var dags för nattning?
 
Kanske för att gårdagen var så tuff? Trillingarna är ju som treåringar oftast är, dvs rätt rejält psykiskt instabila. De har dagar då de mesta är roligt och bra (då är de underbara!) och så har de dagar då vad som helst kan vara en potentiell källa till ohämmad frustration och rabiata ilskeutbrott. Oftast turas de dock om att ha dåliga dagar. Fördelen med det är att humörsvängningarna blir någorlunda hanterliga (jag orkar bemöta dem någorlunda väl) medan nackdelen är att det sällan kommer en dag då alla är på bra humör och vi får en paus från gnäll och ilska (men det händer).
 
Igår var dock två av dem på uruselt humör samtidigt. Superduperuselt. Hur den tredje trillingen, och storebrodern, klarade av att inte dras med i den totala frustration som rådde förstår jag inte, för jag klarade det inte. Morgonen bestod av ett långdraget, ihärdigt, gnäll utan ände samt en hagelstorm av ilskeutbrott orsakade av...jag vet inte riktigt, men det mesta verkar har varit fel helt enkelt. Sen var vi ute en stor del av dagen på ett lokalt jippo (xxxxvägens dag) tillsammans med barnens pappa. För att det över huvud taget skulle vara möjligt att vistas bland folk med barnen (de två som var på dåligt humör alltså, de andra två uppförde sig exemplariskt) fick jag parera, distrahera, lugna, och muta, på löpande band. Lite som om jag hamnat i mitt i en boxningsring under en pågående match. Det gick sådär men vi lyckades i alla fall ha en skapligt trevlig dag ändå.
 
Brandbil!!!
 
 Theo kämpar för att hålla reda på både vindsnurra och ballong.
Till top