mammablackfisk.blogg.se

Att sitta uppe till halv ett på natten och titta på melodifestivalen är inte särskilt klokt när en har fyra barn i hemmet. För det går liksom inte att ta sovmorgon då. Men jag längtade verkligen efter att få göra något vanligt, det vill säga något sånt som vanliga människor gör (vanliga människor = människor som inte är ensamstående med fyra små barn). Så jag ignorerade stöket och tröttheten och istället för att städa undan och sen gå och lägga mig tittade jag på hela melodifestivalen. Det har jag inte gjort på väldigt länge (bodde utomlands i rätt många år innan barnen föddes så jag tittade inte på melodifestivalen då heller). När jag satt där och tittade kände jag mig faktiskt vanlig. Just då gjorde jag precis samma sak  som en massa andra, vanliga, människor gjorde. Matias vaknade till någon gång mitt i tävlingen och kom upp och la sig bredvid mig i soffan och somnade om. Så jag hade sällskap i soffan av sovande, varm och gosig, femåring. Så mysigt! 

 

Min förhoppning om att barnen skulle sova till åtminstone klockan sju idag på morgonen, något som faktiskt händer lite då och då, förverkligades inte. Strax efter sex skuttade de upp och satte igång att leka med sin pianomatta precis utanför sovrumsdörren (som de såklart lämnat öppen).