mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Insomnia och lugn midsommar

Livet i v�r familj Ensamstående, Insomnia, Mamma, Midsommar, Sömnproblem, fyrabarnsmamma, sömnbrist Permalink1
Jag tillhör de som lite då och då drabbas av insomnia. Så har det varit ändå sen jag var barn. Jag minns att jag redan som femåring låg och vände och vred på mig i sängen utan att kunna somna. Jag vet inte hur ofta det hände men det var i alla fall tillräckligt ofta för att jag ska komma ihåg det. Och den sortens trötthet som en får dras med efter en natt utan sömn, känslan av den, är välbekant. Jag kände den redan som barn. Ibland.
 
Jag har fortfarande insomnia. Ibland. Det har gått i vågor under mitt vuxna liv. Jag har haft perioder så jag har sovit dåligt ofta, men jag har också haft längre perioder då jag har sluppit mina sömnproblem. Under senare år har insomnian slagit följe med min hormoncykel. Den dyker upp i några nätter kring ägglossning och gör ytterligare ett besök nätterna före mensen ska komma. Men inte varje månad. Kanske varannan.
 
Att inte kunna sova är skitjobbigt. Men när det bara handlar om några få nätter varannan månad så går det att leva med. Det finns ju personer som lider av konstanta sömnproblem. Så olidligt det måste vara!
 
Men jag tycker nog ändå att småbarnsföräldrar, särskilt ensamstående sådana, borde få dispens från insomnia. För det är galet frustrerande att ligga klarvaken och inte kunna sova medan barnen sussar sött, för att äntligen somna och sen bli väckt tjugo minuter senare av att något barn vaknar till. Eller att somna vid tretiden på natten för att bli väckt två timmar senare av en pigg femåring som totalvägrar att somna om. Alltså, jag har väl tillräckligt med sömnbrist att dras med utan att dessutom behöva tampas med insomnia!!! 
 
Nog gnällt om det. Ifall någon undrar hur vår midsommar var så kan jag rapportera att den var toppenbra. Men konstig. Barnen var nämligen alldeles lugna. Vi var på traditionellt midsommarfirande på en hembygdsgård i vår kommun. Det var trevlig stämning och fullt med folk. Barnen satt snällt på vår picknickfilt och varken sprang omkring, försökte smita iväg, gnällde, bråkade med varandra, eller gjorde väsen av sig över huvud taget. Det var knappt att de ville dansa runt midsommarstången, bara en liten stund. Jättekonstigt! Men väldigt lugnt och skönt.
 
På väg till för att fira midsommar.
 
 
Theo i bilen på väg för att fira midsommar.
 
#1 - - Agneta:

Usch för att ha vaknätter! Jag blir så himla stressad när jag inte kan somna, stirrar på klockan hela tiden och räknar timmar till man måste stiga upp. Till slut kan jag inte somna för att jag är helt uppvarvad över hur lite sömn det kommer att bli...:/

Svar: Usch ja, precis så blir det för mig också.
Mamma bläckfisk

Till top