mammablackfisk.blogg.se

Denna vecka skolas trillingarna in på sin nya förskola. Såklart har vi då lyckats dra på oss världens förkylning denna vecka, så det var snoriga nykomlingar som kom dit i måndags. Första dagen gick, trots snoret, bra. Vi var där i ca 1,5 timme och barnen hade fullt upp med att utforska lokalerna och alla leksaker. Igår var vi där en lite längre stund, 9:00-13:30, och under ca en timmes tid gick jag ifrån medan de var ute på gården och lekte. Under tiden satt jag i personalens fikarum och tittade ut på barnen genom ett fönster (de såg inte mig). Jag såg därför när Gabriel stack iväg och lyckades ta sig ut genom en grind utan att personalen märkte det.  Det var tur för utanför ligger en starkt trafikerad väg. Förskolechefen bedyrade mig om att det aldrig har hänt förut och att de ska se över sina säkerhetsrutiner omedelbart. Men lite orolig känner jag mig ändå.

 

Efter utestunden åt vi lunch. Barnen tyckte att det var roligt att de på deras nya förskola får ta maten själva och äta med riktiga bestick. Efter lunch lästes bok och efter det skulle barnen pyssla. Deras ena fröken hade en stunds välbehövlig rast och pysselstunden leddes därför av endast en person. En vuxen på fjorton barn känns för mig inte som den bästa förutsättningen för en lugn pysselstund, men barnen skötte sig utmärkt. Åtminstone enligt min åsikt. Det verkade dock inte pedagogen tycka, för hon var märkbart irriterad och stressad. Barnen skulle klippa ett papper efter ett mönster, men en del av ungarna förstod inte riktigt utan klippte på andra sätt och fick då skäll för att de inte lyssnade ordentligt. Uppgiften var inte lätt. Det fanns flera olika linjer på pappret som de skulle klippa i men de skulle bara klippa enligt vissa streck (en yttre cirkel). Inte helt lätt att fatta ens för en vuxen tänker jag. Barnen fick också skäll för att de var för högljudda och för att de inte satt stilla. Jag blev förskräckt och illa till mods för jag tyckte att det hela var både kränkande och orättvist. Kraven som ställdes på barnen var alldeles för höga för 3,5- 4 åringar och dessutom var barnen faktiskt jätteduktiga på att sitta stilla och göra sitt bästa för att följa instruktionerna. Alla barnen utom mina vill säga, som ju inte alls är vana vid den sortens behandling. En av mina små blev så rädd att hen ville gå därifrån och då gick jag ut ur rummet med mina barn. Tankarna snurrade i mitt huvud. Vad gör jag nu? Måste jag byta förskola igen? Det här kan jag ju inte låta min barn utsättas för!

 

När deras andra fröken kom tillbaka berättade jag att jag hade upplevt pysselstunden som kränkande och skrämmande för barnen och dessutom väldigt opedagogisk (snacka om att ta glädjen ur lärandet). Hon förstod vad jag menade och sa att personen som hade lett pysselstunden slutar om två veckor och att den som ska ersätta henne är jättebra. Puh, måtte hon ha rätt i det (det har hon säkert , de flesta förskolepedagoger är fantastiska)! Bortsett från incidenserna med Gabriels smitningsförsök och den opedagogiska pysselstunden har jag dock fått ett bra intryck av barnens nya förskola och barnen verkar gillar att vara där.

 

Idag har vi stannat hemma. Theo var jättesnorig och hängig imorse så det kändes inte schysst att ta honom på inskolning idag, plus att det fanns risk för att andra barn skulle smittas. Men under dagen har förkylningen minskat och i stort sett gått över (utom för mig) så imorgon kan vi förhoppningsvis gå dit igen (peppar, peppar).