mammablackfisk.blogg.se

För den som inte gillar att vara sysslolös har jag ett tips; skaffa fyra barn i väldigt nära ålder (det kan ju vara knepigt att lyckas få trillingar men det funkar nog nästan lika bra med barn födda i tät följd). Då behöver en garanterat inte vara sysslolös. Åtminstone inte när de är små. Idag har jag till exempel ägnat nästan två timmar åt att montera in barnens bilbarnstolar i bilen. De togs (dumt nog, ska aldrig göra så igen!) ut igår för att bilen skulle tvättas invändigt. För den som tycker att det låter roligt kan jag dessutom tipsa om att ha olika märken på alla barnens bilstolar. Det blir liksom en extra spännande utmaning när de alla ska monteras in på olika sätt (jag skojar, ifall någon undrade, det var inte det minsta kul).  Men inte nog med det, nu på kvällen har jag fått roa mig under en timmes tid åt att trassla ut pinnarna till barnens lektält, som de lyckats trassla ihop till en enda stor härva (pinnarna sitter ihop med ett elastiskt band, det hade mina barn lyckades trassla ihop i miljoner knutar). Det var inte lika fysiskt utmanande som bilstolarna men lika tålamodsprövande. Däremellan har jag hunnit med att lämna och hämta bilen på verkstad (de bytte tändspole och tändstift, hejdå tusenlappar!), plocka ihop några påsar med urvuxna kläder (mest barnens, men dessvärre har även jag vuxit ur kläder vilket nog måste tas som ett tecken på att min strategi för att ta mig igenom dagarna, dvs genom att ständigt boosta energin med socker, inte är långsiktigt hållbar) och gå till Röda Korset med dem, samt hälsa på hos en vän en stund under eftermiddagen. Plus allt det vanliga förstås, dvs fixa och äta frukost, lunch och middag (räknas korv med bröd som middag?), tvätta lite, städa lite, och ta hand om barnen (hade dock hjälp av min systerdotter en stor del av dagen). Så sysslolös har jag inte varit.

 

Men under eftermiddagen fick jag faktiskt uppleva något ovanligt. Vi  (jag och barnen) var och hälsade på en sväng hos en vän som har tre barn (med tillhörande leksaker), och en stor barnvänlig trädgård (med gungor, klätterställning, studsmatta, lekstuga etc). Där fick jag två timmars lugn. Jag tror inte att jag hörde ett enda "mammmammmammammammammmamma" på hela tiden. Barnen var helt upptagna med att leka och jag fick sitta i ro och fika och umgås och prata med en vuxen person utan att ideligen bli avbruten. Det var precis vad jag behövde för att ladda mina batterier (de var rejält urladdade efter dusten med bilstolarna). Enda smolket i bägaren var att barnen inte ville åka hem sen. Camila proklamerade med tydlig röst att hon minsann tänkte stanna där för alltid och pojkarna fick jag mer eller mindre släpa till bilen. Jag förstår dem.  En liten trea är inte drömstället att spendera semestern i. Tur att vi snart ska få åka dit igen!