Jullovets sista dag
Nä, jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara haft jullov. Det var dock inte alls planerat att jag skulle ta lov från bloggen också. Men det har varit stört omöjligt att skriva. 2017 har nämligen inletts sjukt. Men bara ett barn i taget har varit drabbat, vilket innebär att jag sen nyår har haft ett sjukt barn att ta hand om samtidigt som de andra tre klättrat på väggarna. För ett bekymmer med att vara ensamstående med många små barn är att alla barnen måste vara på samma ställe, det vill säga där jag är. Ibland hade det onekligen varit bra att ha en vuxen till här. Då hade vi kunnat dela på oss så att de friska barnen fick komma ut. För när fyra barn är hemma, dag efter dag, i en liten, trång, och stökig, lägenhet då....., ja, ni kan ju tänka er.
Själv har jag dessutom drabbats av världens segaste trötthet. Jag antar att det är en konsekvens av att ha varit förkyld i två månader, med återkommande bihåleinflammationer, och ändå kört på med gasen i botten och jättemycket att stå i. När jag äntligen fick ta det lite lugnare gick luften helt enkelt ur mig. Jag är helt galet trött och ser faktiskt inte alls fram emot att börja jobba igen.
Någon vila har jag inte direkt fått under detta jullov, men jag har sluppit stressa. Och fått sovmorgon (barnen sover till 7:30-8:00 på morgonen). Det har varit så skönt! Så skönt att jag inte vill att jullovet ska ta slut, trots att jag under detta lov varit i stort sett instängd i detta trånga och röriga hem med fyra krävande, griniga, högljudda och snoriga (men väldigt söta) små minimänniskor med extremt envisa viljor och en massa behov som alltid måste sättas före mina. Ingen drömsituation alltså, men ändå, det är guld värt att inte behöva gå upp i ottan och stressa iväg till förskola och jobb när en är så trött som jag är.
Idag är det sista dagen på lugnet. Imorgon är det dags att återvända till vardagen och vardagsstressen. Men just nu är det osäkert om det blir något jobbande för mig imorgon. För Theo har varit rejält dålig under natten, med rätt mycket feber (39 grader). Och Matias äter penicillin efter att ha haft öroninflammation med spräckt trumhinna (det har varit fruktansvärt synd om honom). Det är stor risk för vab.
Under en liten stund satt tre barn lugnt i soffan och tittade på
TV och ett barn stilla i mitt knä och jag fick möjlighet att
blogga lite. Innan jag hann skriva klart denna bildtext hann
dock två barn börja bråka, en av dem bli nedputtad från
soffan, och en tredje hosta så han kräktes (Theo).
Allt på mindre än en halv minut!