Skolansökan gjord
Att vara förälder har hittills varit lite klurigt emellanåt. Utvecklingssprång, matvägran, diverse virus, prickar, sömnproblem, och så vidare, listan över saker som har fått mig att förbryllad rynka pannan är lång. Men om en bortser från separationen med barnens pappa, som ju är något som påverkar barnen på djupet och kan ställa till med ordentligt skada om den inte görs på rätt sätt, så har jag hittills ändå känt mig rätt on top of things. Alltså, jag har såklart gjort massor av misstag, men eftersom det har varit mina egna misstag så har jag ändå haft koll på dem. Men nu är det slut på kollen, och plötsligt börjar det kännas lite läskigt att vara förälder.
Jag har skjutit på det in i det sista, men nu är det gjort. Skolvalet alltså. Min lilla bebis (Matias), som ju inte är en bebis längre utan en stor och kapabel femåring, ska ryckas bort från tryggheten på sin lilla förskola (föräldrakooperativ med totalt sexton barn) och slungas ut i den stora, farliga, världen. Ok, nu kanske jag överdriver lite, men just så känns det faktiskt. Skolan som jag har satt som första handsval har nästan 600 elever! Hur ska någon så liten kunna hävda sig där? Plötsligt är alla mina goda minnen från skoltiden, mina minnen av vänskap, lek, spännande utmaningar, etcera., som bortblåsta och jag kan bara komma ihåg hur hård och brutal skolmiljön kan vara och hur sårbara och utsatta barnen är. Vissa drabbas hårdare än andra, men ingen kommer undan helt. I skolan ska en massa små individer, vars förmåga till empati befinner sig under utveckling och som nästan helt saknar impulskontroll (den är inte fullt utvecklad förrän i tjugofemårsåldern) vistas tillsammans under översyn av alldeles för få vuxna. Dessutom är de allihop genetiskt förinställda (enligt evolutionsteorin) på ständig jakt efter bekräftelse och kamp för en högre rangordning inom grupphierarkin. Det kan ju aldrig gå väl! Det är ju som att skicka barnet rakt in i en varggrop! Kanske är det dags att flytta och bosätta sig någonstans där det bara finns en pytteliten byskola att välja på?
Fast det är klart, det är ju roligt i skolan också. Och han ska ju bara börja i förskoleklass än så länge. Chansen finns att allt kommer att gå jättebra och att han kommer att trivas i skolan. Och kanske borde jag försöka låta bli att oroa mig så mycket ännu, han ska ju inte börja där förrän i augusti.
