mammablackfisk.blogg.se

Tänk att jag gick omkring och var arg och uppgiven helt i onödan igår. Jag var arg och uppgiven för att vi åkt på ett nytt, hemskt, virus och det förmodligen skulle bli ytterligare en vända med veckor av vabbande. Så blev det nämligen inte (peppar, peppar). Imorse var det som jag trodde var influensa så gott som bortblåst. Jag är fortfarande lite irriterad i halsen och lite småsnorig, men känslan av att vara på väg att bli dundersjuk är borta. Jag har inte ont i hela kroppen, och jag känner mig inte alldeles svag och konstig. Jippi! Gabriel, som ju var rätt sjuk igår med feber och allt, vaknade också pigg och frisk. Nästan i alla fall, lite rinner det från näsan på honom. Men det är ju normalläget för treåringar under vinterhalvåret. 

 

Våndan över att vi inte skulle kunna gå på barnkalaset som barnen var bjudna på idag, som de såg fram emot och dessutom själva valt presenter till födelsebarnet till, var också i onödan. Alla barnen var i skick för att gå på kalas idag. Jippi! Barnen har haft en jätterolig dag och jag har också haft det bra. För kalas är verkligen den perfekta aktiviteten för oss. I vanliga fall har vi ju svårt att komma ut på helgerna. Jag klarar inte av att vara ute med alla barnen själv mer än korta stunder. De springer åt olika håll eller turas om med att få utbrott eller sätta sig på tvären (det låter hemskt att säga, men treåringar är liksom inte så värst stabila i humöret). På kalas blir barnen aktiverade, får mat, och är så distraherade av det som händer och alla spännande leksaker som finns i födelsedagsbarnets hem att de inte har tid att bråka med varandra.  Samtidigt får jag umgås med andra vuxna. Personer som, eftersom de själva är småbarnsföräldrar, helt naturligt och automatiskt hoppar in och hjälper mig med barnen när det behövs. Och även jag får mat och fika (med tårta!!). Så himla bra!!