Helg, lekdate och sockerkaka
Det är första helgen sen vardagslivet körde igång igen och vi är trötta. Vardagsveckorna suger tydligen musten ur oss. Barnen är (åtminstone två av dem) gnälliga och antalet frustatrationsattacker och ilskeutbrott som vi har genomlidit idag börjar komma upp i rätt olidliga nivåer. För en stund sen orkade jag inte mer utan fick ta till den enda metod som garanterat funkar mot gnäll, dock med kort verkningstid och dessutom med en tendens att göra saker och ting ännu värre när effekten väl har gått ur, det vill säga socker. Som tur är hade vi jättegod hembakad sockerkaka att festa på, så nu är alla glada och pigga. En stund. Då passar jag på att blogga lite.
Nu skulle jag gärna ha skrivit att det vara jag som hade bakat och dessutom lagt upp ett vackert foto och ett recept på den goda sockerkakan. Men det var såklart inte jag som bakade. Att baka tillhör de där extrasakerna som jag sällan hinner med, tillsammans med i stort sett allt annat som inte har med överlevnad att göra.
Igår var vi hemma hos en kompis som har tvillingar som är ett år äldre än Matias. Det var hon som bakade. Och snäll som hon är skickade hon med oss några (maffiga) sockerkaksbitar hem. Hon tyckte nog lite synd om mina stackars ungar som åt sockerkaka som om de aldrig någonsin fått prova något så gott tidigare när de blev bjudna på det igår (alla utom Gabriel, han äter alltid bara lite av sånt som är sött vilket tyder på att han har fått sin pappas genuppsättning snarare än min).
Att barnen lekte som galningar igår (och lyckades ta sönder typ 30% av alla leksaker som barnen som de besökte har) bidrar nog till varför de är så trötta idag. Men det är det värt för de hade jätteroligt. Och jag var i stort behov av lite vuxet sällskap efter att ha varit själv med barnen i stort sett hela semestern.
Mmmm...gott!