mammablackfisk.blogg.se

Påsken började bra på skärtorsdagen. Barnens pappa kom på besök och vi åkte med barnen till ett lekland. De härjade runt och hade jätteroligt.

 

På långfredagen började det gå utför och mina förväntningar om ett aktivt och roligt påsklov grusades. Det började med att Gabriel fick feber och framåt eftermiddagen blev Camila också sjuk. När kvällen kom var alla fyra barnen snörvliga och hostiga och jag började känna mig lite konstig i halsen.

På påskdagen lös solen och min systerdotter kom för att hjälpa till med barnen. Att inte ta chansen att komma ut en stund med barnen när det fanns en vuxen till som kunde hjälpa till att hålla ordning på barnen hade känts så himla trist och både Gabriel och Camila verkade piggare, även om näsorna fortfarande rann och Gabriel matvägrade. Så efter lite övervägande beslutade vi oss för att ändå göra en kort utflykt till en park i närheten.  Det gick jättebra och ett tag fick jag njuta av att sväva omkring i tron om att vi hade tagit oss igenom det hela rätt lindrigt och faktiskt skulle kunna få lite påskledigt trots allt (att ha sjuka barn att ta hand om är rätt långt från någon form av ledighet). Men tji fick jag. Under natten fick Camila hög feber och idag har Gabriel varit hängig och småfebrig hela dagen. Jag är dessutom rejält förkyld själv och känner mig inte alls särskilt stursk. Matias och Theo hostar och snörvlar också så det är nog bara en tidsfråga innan någon mer får feber i detta hem (det kan mycket väl ske just nu medan jag skriver). Suck! Vi, eller i alla fall barnen, blir sjuka varenda ledighet! Visserligen är det fördelaktigt tajmat ur ekonomisk synvinkel, eftersom jag slipper undan några vabdagar, men någon gång vore det roligt att få fira någon tradition tillsammans med barnen under friska förhållanden. Och jag har inget hopp om att de ska vara friska till på tisdag så jag åker nog på att vabba i alla fall.