5 punkter för ett långt liv
Igår var det dags att laga mat till barnens förskola igen. De går på ett föräldrakooperativ och det är vi föräldrar som lagar deras mat. Ungefär var tredje vecka är det min tur. Då kommer jag i säng sent. För matlagandet görs för det mesta efter att barnen har somnat.
Så på vägen mellan jobb och förskola handlade jag de ingredienser som behövdes för det jag skulle laga (kolja). Det var lång kö i affären och medan jag stod och väntade på min tur att få betala bläddrade jag i en tidning, Aftonbladets Söndagsbilaga. Tanken var att jag bara skulle smygläsa lite i den medan jag väntade (jag vet att det inte är tillåtet, men med så långa köer och tidningsställen placerade precis invid, tyckte jag mig ha skäl att trotsa reglerna) eftersom jag försöker göra mig av med min ovana att köpa en massa tidningar i tid och otid (att köpa tidningar som en sen inte har tid att läsa är liksom ingen bra strategi för en ensamstående mamma som med nöd och näppe får ekonomin att gå ihop), men på något vis lyckades den få följa med hem ändå.
Resultatet från gårdagens kvällsarbete, ugnsbakad kolja med cremefraichesås till barnens förskola. Hoppas att det smakade.
I tidningen fanns nämligen ett reportage om hur en ska gå till väga för att hålla sig frisk och leva länge. Och det vill jag ju såklart, men eftersom jag redan har läst tusen såna reportage tidigare, och liksom redan vet att jag behöver äta sunt, motionera och återhämta mig för att må bra, så trodde jag faktiskt att jag skulle klara av att ta en titt på reportaget ifråga utan att för den delen falla till föga och köpa tidningen. Men icke sa nicke. Jag blev alldeles för träffad av det som stod i reportaget för att kunna avhålla mig. Frestelsen att få frossa i lite ångestframkallande förmaningar om hur jag borde leva, men absolut inte gör, blev helt enkelt för stor.
"Stäng av mobilen och gå och lägg dig och sov" står det i Aftonbladets söndagsbilaga.
Men det hjälper inte hur mycket jag än stänger av min mobil, för det är inte den som
ligger bakom min kroniska sömnbrist. Barnen kan jag ju liksom inte stänga av.
"Sömnen är nyckeln till ett långvarigt och friskare liv" står det på sidan 32 i veckans Aftonbladet Söndag. På nästföljande sida radas "5 punkter som ger dig ett längre och friskare liv" upp. Enligt en stressforskare från Karolinska Institutet är de faktorer som tar död på en i förtid just de saker som karaktäriserar mitt liv!!
Så här ser listan ut (källa: Aftonbladets söndagsbilaga, nummer 39, 2016):
1. Sömn och vila.
2. Socialt sammanhang
3. Ett gott samvete
4. Kontroll
5. Livsstil
Alltså, jag är ju helt körd!
Punkt 1: Jag lider av kronisk sömnbrist som periodvis når rätt extrema nivåer. Jag kommer i säng alldeles för sent om kvällarna (nätterna) och blir sen väckt i genomsnitt 4-6 gånger (under förkylningsperioder kan jag bli väckt 10-12 gånger per natt) innan väckarklockan ringer och det är dags att gå upp. Någon annan typ av vila, under vaken tid, lyckas jag väldigt sällan få till (och när jag gör det är jag så uppvarvad att jag ändå inte kan slappna av).
Punkt 2: Jag har varken tid eller ork för någon form av socialt umgänge med andra vuxna människor (har inte mycket ork för socialt umgänge med mina barn heller, men där kommer jag liksom inte undan).
Punkt 3: Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte lyckas vara den mamma jag vill till mina barn, för att jag försummar övrig familj och vänner, för att jag inte hinner mer än en bråkdel av allt jag borde göra, för att jag alltid kommer för sent till allt, och för allt möjligt annat som går att känna skuld för. Nu kommer jag dessutom att ha dåligt samvete för att jag inte lever upp till dessa punkter. Suck!
Punkt 4: Jag har noll kontroll över saker och ting (känns det som), rusar omkring i en ständig kamp mot tiden, släcker bränder, glömmer det mesta, och har urdålig framförhållning.
Punkt 5: Okej, jag kan i alla fall känna mig lugn vad gäller sprit och droger (när skulle jag ha tid och möjlighet till det?) och nikotinet gjorde jag mig av med för rätt länge sen nu (tack och lov, rökning är såååå äckligt!!!). Men i övrigt ligger jag pyrt till även på denna punkt. Jag hinner inte motionera och har varken tid eller råd att äta särskilt sunt heller. För att inte tala om allt socker jag klämmer i mig.
Kan det vara dags för att se över hur jag lever mitt liv, och börja prioritera lite annorlunda (om det går, jag är inte säker på det)? För jag vill ju gärna hänga med ett tag, och kanske hinna få lära känna något barnbarn, innan det blir dags att lämna denna jord.