mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Vila i frid!

Livet i v�r familj 30-talist, Barndom, Tid, Trygghet, barndomsvän, död, folkhemmet, kollektiv, socialdemokrati, solidaritet, sorg, välfärd Permalink1
 
Idag fick jag veta att en av mina bästa barndomsvänners pappa dött. Jag blev förvånad över hur berörd och ledsen jag blev. Varför blev jag det? Såklart blev jag ledsen för min väns familjs skull. De har ju förlorat sin far, och hennes barn har förlorat sin morfar. Det är såklart sorgligt. Men det är också livets gång. Så varför blev jag så berörd av att en man som jag inte har träffat på många år, som torde ha varit någonstans i närheten av 80-årsåldern nu, som var min barndomsväns pappa, har dött? 
 
Kanske beror det på att just denna man på något vis representerar min barndoms tid? Hans bortgång blev beviset för att den tid som min barndom tog plats i är borta för alltid. En tid som jag sörjer och saknar. En tid då världen var begriplig (kanske för att jag såg den med ett barns ögon?), människor var antingen onda eller goda, och då de goda var fler än de onda. 
 
För mig symboliserade min barndomsväns pappa det trygga samhället. Han var folkhemmet, rättvisan och det sociala trygghetssystemet. Välfärden i sin bästa form. Han var den socialdemokrati som utgjorde min trygga barndoms grundpelare. Han var 30-talist. Han var min kompis snälla pappa.
 
Jag undrar vad som kommer att hända med vårt samhälle när alla 30-talister är borta (och 20-talisterna och det fåtal 10-talister som fortfarande hänger kvar i denna värld)? Vad händer när den generation som hade "solidaritet" och "kollektiv" som ledord inte längre finns kvar? Hur ska det gå för världen när den är helt i händerna på oss som tillhör individualismens, självförverkligandets, konsumismens och det snabba tempots generationer?
 
Vila i frid Palle!
 
 
 
 
 
 
#1 - - Anneli:

Oj, vad sorgligt. Berörde mig också, fina Palle

Till top