mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

10 Saker du inte ska säga till någon som har trillingar (plus eventuella syskon):

Lista, Livet i v�r familj, Trillingar Barn, Ensamstående, Kommentarer, Mamma, Saker du inte ska säga, Trillingar, bläckfisk, fyrabarnsmamma, lista Permalink19
Listor där saker som man inte ska säga till någon som befinner sig en viss situation/har ett visst tillstånd (Diabetes, rullstolsburen, gravid, nybliven förälder, etcera)  är populära i bloggvärlden, och senaste tiden har många såna synts på blogg.se. Jag tänkte att jag inte ska vara sämre, utan hakar på trenden med min egen lista; 10 saker du inte ska säga till någon som har trillingar (plus eventuella syskon):
 
1. Men guuud vad många barn!!!! Är de dina allihop? 
 
Skulle jag få betalt för varje gång jag får höra detta skulle jag vara rik nu. Vi råkar ut för denna kommentar/fråga i stort sett varje gång vi vågar oss ut genom dörren. Jag undrar hur det känns för mina barn?  Är vi verkligen sååå konstiga?  Jag vet att jag har många barn (även om jag faktiskt inte tycker att de är så extremt många) så du behöver inte tala om det för mig.  
 
2. Är de trillingar?
 
Ok, denna fråga är rätt oskyldig, och problemet med den ligger egentligen inte i frågan i sig, utan i det faktum att det blir tjatigt att hela tiden bli stoppad och utfrågad av okända människor som man passerar på gatan och kan vara väldigt irriterande när vi har bråttom. Frågan följs dessutom ofta av mindre oskyldiga följdfrågor och kommentarer (se nedan). Men ok, om du kompletterar frågan med något positivt, som till exempel "vad häftigt!" eller "men åh vilka fina barn!", så förlåter jag dig direkt. 
 
3. Är de naturliga?
 
Öhh, finns det onaturliga barn?  Av plast, eller? Att denna fråga dessutom ställs i barnens närvaro (japp. det händer ofta) är för mig helt obegripligt. Hur tänker folk? Dumma frågor får dumma svar  (altså, jag förstår vad det är du vill veta, se nedanstående kommentar för min åsikt om det).
 
 
4. Hur blev de till?
 
Jag är verkligen helt förbluffad över hur många som helt ogenerat klämmer ur sig denna fråga!  Har du med det att göra??? Det är privat! Och tycker du verkligen att det är något jag ska behöva förklara för mer eller mindre okända människor, medan barnen lyssnar? 
 
5. Var de planerade?
 
Alltså, vad tror du själv? Hur skulle det gå till? Även om det skulle vara tekniskt möjligt att planera att få trillingar så skulle det nog inte vara jättemånga som valde att göra det. Vet du hur riskfylld en trillinggraviditet är?
 
6. Men guuud, hur orkar du!!!!
 
Det här är den kommentar som jag avskyr mest av allt. Det skär i mitt hjärta att mina barn får höra detta titt som tätt. För även om kommentaren inte är direkt riktad till dem så är budskapet som de snappar upp glasklart, de betraktas som en börda för sin mamma. Älskade ungar! Lyssna inte på dessa dumma människor, ni är inte någon börda, ni är det bästa jag har!!
 
Det är inte någon kommentar som hjälper mig heller. För visst är det jobbigt ibland, men att ständigt bli påmind om det gör ingenting bättre. Jag behöver pepp och kommentarer som ger mig energi, inte en massa negativitet. För om du tycker synd om mig kanske jag också börjar göra det, och självömkan har jag varken tid eller lust att ägna mig åt.
 
7. Du har då verkligen fullt upp!
 
Detta är lightversionen av föregående kommentar och även om budskapet är lite mer inlindat här så är det ändå inte vad mina barn behöver höra för att känna sig önskade. Dessutom är det ju helt onödigt att informera mig om detta, eftersom jag såklart redan är väl medveten om hur fullt upp jag har.
 
8. Det skulle jag aldrig klara!!!
 
Se svar till kommentar 6, eftersom en sådan kommentar indirekt antyder att jag har det svårt.  Dessutom, hur vet du det?  Jag trodde inte heller att jag skulle klara det och ägnade en stor del av graviditeten med trillingarna åt att oroa mig. Men det går. För allt (nästan) går när en måste. Dagens situation, med i genomsnitt cirka två barn per familj, är dessutom en ganska ny företeelse. Förr var det vanligt med många barn, och folk klarade det då utan tvättmaskiner, diskmaskiner, förskolor, bilar, internet (för information och rådfrågning), mikrovågsugnar, etcera. Så visst skulle du klara det! Men eftersom jag, som konstaterades i kommentar 7 har fullt upp, så har jag inte tid att gå in i en djupare diskussion med dig om det. Och eftersom sannolikheten att du ska hamna i samma situation som mig är pytteliten behöver du kanske inte heller ägna tid åt att fundera över huruvida du skulle klara det eller inte.  
 
9. Hur känns det att vara trilling?
 
Denna fråga kommer tre av mina barn att få svara på under hela sitt liv. Det är ju en ganska oskyldig fråga, och grundar sig såklart i välmenad nyfikenhet. Ingen skada skedd. Men tjatigt. Och svårt att svara på när en aldrig har provat på något annat. Hur känns det att vara enling? Vill ni ge barnen uppmärksamhet för deras trillingskap så säg istället något positivt såsom, "vad häftigt, det skulle jag också vilja vara!"
 
10.   Hur känns det att vara storasyskon till trillingar?
 
Denna fråga kommer ett av mina barn att få svara på under hela sitt liv (när någon frågar brukar han blänga argt på den personen och fnysa, så förvänta dig inget trevligt svar). Att vara storasyskon till trillingar är såklart både jättejobbigt (bland annat på grund av alla kommentarer och frågor en får) och jätteroligt. Tre småsyskon att konkurrera om uppmärksamheten med är inte alltid så lätt, men det innebär också att en har många att leka med och många som ser upp till en. Hur som haver så har min lilla trillingstorebror inte något annat val, och heller inte något annat att jämföra med. Det är inte uppskattat (av mig) om frågan får honom att börja tänka på hur jobbigt det kan vara, eller fundera på att hans liv skulle kunna ha varit annorlunda (mer uppmärksamhet till just honom) om han hade fått ett enlingsyskon istället. Jag vill ju att mina barn ska uppleva syskonskapet som något positivt. Så om du vill kommentera det faktum att han är storebror till trillingar får du gärna göra det på ett positivt sätt, till exempel "Vad kul, det skulle jag också vilja vara!".  
 
 
En vagn kommer lastad med barn. Endast positiva kommentarer är välkomna. Privata eller klumpigt formulerade frågor vill vi gärna slippa!
 
#1 - - Angelica:

Bra lista och intressant. Men förstår att det ständigt måste vara jobbigt och få de där frågorna speciellt av främlingar på stan!:o vad de menar med naturligt är nog om de är tillverkade i sänghalmen eller provrör för då är det mer vanligt att man får mer än ett barn men jag tycker absolut inte att det är okej att fråga endå :o framför allt inte från främmande människor det är ju privat och det har ingen annan med o göra mer än du.. och "hur orkar du med 4" vad är det för taskig kommentar!! Ens egna barn är ju det bästa som finns oavsett om det är 8 st eller 1 så älskar man dom ju oändligt mycket och kan inte föreställa sig en dag utan dom :o HEJA DIG!

Svar: Tack! Alltså, jag förstår ju att ingen menar något illa, men en del dagar tycker jag verkligen att det är jättejobbigt med alla kommentarer, särskilt de som kan få barnen att må dåligt. Jag brukar försöka svara alla dem som påpekar hur jobbigt jag måste ha det att jag inte alls tycker att mina barn är jobbiga utan är jätteglad för dem. Förhoppningsvis blir det det som barnen tar åt sig av mest. Men jag får också många positiva kommentarer vilket för det mesta är jätteroligt, även om det finns dagar då jag tycker att det skulle vara skönt att helt slippa prata med främlingar om mina barn.
Mamma bläckfisk

#2 - - T:

Så klok och bra lista! Tänk om folk kunde tänka till en gång extra innan de häver ur sig saker, gärna helt vilt främmande människor också. Jag har tre funktionshinder/kroniska sjukdomar och har gällande alla tre fått höra "det skulle jag aaaaldrig orka..." Bl.a kläckte min dåvarande svägerska ur sig det ang min diabetes. Näha? Så det är bättre att jag struntar i att ta mina sprutor och så får mitt barn växa upp utan mamma? Precis som du säger, man orkar nästan allt, och oftast har man liksom inte så mkt att välja på om man redan är i situationen. Och för din del då det är något positivt och kärleksfullt (dvs dina barn) så är det ju ännu mer idiotiskt att kläcka nåt sånt ...

För min del är det så sårande med alla kommentarer om ensambarn. Klassikern "det bästa man kan ge sina barn är syskon" är inte roligt. Så omtanke, kärlek, trygghet, etc är alltså underordnat för att man inte har kunnat ge sitt barn syskon? Senast häromdagen läste jag en kommentar i en blogg där personen menade att ensambarn är oempatiska och det är de som gör att landet blir mer och mer eländigt, typ. Mitt barn är tvärtom en av de mest empatiska människor jag vet, och jag vet inte varför det skulle förändras för att han blir vuxen? Jag har ofta fått frågan, och jag bara väntar på att han själv ska få höra att han är ensambarn (inget han tänker på som det verkar just nu) och att det är nåt "fel" i folks ögon. Det är som att bara för att vi är sekundärt barnlösa (och pga min medicinska historia ej får adoptera) så ska vi också få känna att vi inte gör allt för det barn vi faktiskt har, eftersom vi nu inte ger honom ett syskon. Och jag antar att det är precis så du känner, fast tvärtom då när det framställs som något negativt att ha många barn, eller kanske flera barn tätt/trillingar.

Att folk ens kan med att fråga hur de blev till? Vill de personligen att du ska diskutera deras privatliv? Kanske fråga om sängvanor inför bebistillverkning? Allvarligt, folk är sjuka ...!




Svar: Tack! Ja, om folk bara kunde tänka efter lite innan de pratar skulle det nog bespara en hel del lidande. För ord är mycket mer än bara ord. De kan göra jätteont och skapa djupa sår som aldrig riktigt läker. Vad trist att du får ta emot så dumma kommentarer!! Det finns ju fördelar och nackdelar med allt, och för det mesta är ju inte det ena sämre än det andra, bara lite annorlunda. Om barn utvecklar sin empatiska förmåga eller inte har inget med syskon att göra. Det handlar om en kombination av gener och miljö, där miljö förmodligen har den mest avgörande betydelsen (detta tar jag från min lärobok i psykologi, och det som står där grundar sig på gedigen forskning). Barn som bemöts med empati lär sig att känna empati. Vad myten om att barn med syskon skulle bli mer empatiska kommer ifrån undrar jag? För syskon kan ju vara jättebrutala mot varandra, så det skulle snarare vara lätt att dra den motsatta slutsatsen tycker jag, dvs att barn med syskon skulle bli mindre empatiska.
Mamma bläckfisk

#3 - - Anneli:

Den här listan borde läsas av s¨å många som möjligt, specieellt för barnens skkull. "Är de naturliga".. herregud!
Vissa tänker nog inte över huvud taget på att småbarn faktiskt lyssnar. Måste dela detta
Kram

Svar: Nä, en del tänker inte alls verkar det som. Kul att du vill dela inlägget! Tack!
Mamma bläckfisk

#4 - - Anonym:

Bra skrivet Lisa 😉pussa barnen från mig 👍👌😘

Svar: Tack! Kram!
Mamma bläckfisk

#5 - - Erica:

Hade klasskompisar som var fyrlingar, nu hade de "turen" att heta ett väldigt vanligt efternamn så folk som inte kände dom visste inte om det då de inte var särskilt lika. Så de behövde inte få den ständiga frågan hur det kändes etc. Förstår att det måste vara otroligt jobbigt att få sådana kommentarer hela tiden.

Tycker alla dina barn var otroligt söta! :D Ha en jättebra helg!

Svar: Tack!! Mina trillingar är inte heller särskilt lika varandra, så de slipper nog också undan en massa kommentarer när de blir lite äldre. De slipper också blandas ihop med varandra, eller klumpas ihop till en enhet, eftersom de nog är lättare att se dem som enskilda individer när de inte är så lika.
Mamma bläckfisk

#6 - - Iz:

Bra lista. Tyvärr är det för vanligt att folk knäcker ut sig en massa utan att tänka. Jag som är 32 och inte har några barn är sååå trött på frågan: är det inte dags snart?".
Du har jättefina barn och jag tycker det är häftigt med trillingar.

Svar: Ja, det är väl så, folk tänker inte på vad de säger och det finns allting någonting de kan ha åsikter om. Jag fick barn sent så jag vet precis hur trött man kan bli på den frågan. I mitt fall var det dessutom så att jag under många år kämpade för att få barn och för mig fick den frågan mig alltid att må dåligt och känna mig misslyckad.
Mamma bläckfisk

#7 - - Hanna:

Vilka konstiga frågor du får!

Svar: Ja en del av de frågor som vi får är inte alls särskilt trevliga. Men de flesta är ju inte ute efter att få oss att må dåligt, utan tänker nog inte på hur frågan kan upplevas. En gång var det en kvinna i kön inne på ICA som började skrika ut över hela ICA att jag hade trillingar och att alla skulle komma och titta. Barnen blev alldeles livrädda. Jag har också varit med om att folk har ställt sig och fotat barnen utan att ens fråga först om det är ok (vilket jag inte tycker att det är).
Mamma bläckfisk

#8 - - JUNITJEJ:

Vilken värdefull lista för oss ovetande! Tänk så lätt det är att ställa en fråga utan att veta att den sårar.

#9 - - Jennie-Lie Östborg:

Åh känner igen mig på såååå många punkter, även fast vi "bara" har tvillingar! Tycker endast du har tur som fick ännu ett "extra barn" 😍 Och så fina de är också! ❤️

Svar: Tack! Dina barn är också jättefina! Kul med tvillingar!
Mamma bläckfisk

#10 - - Jennie-Lie Östborg:

Åh känner igen mig på såååå många punkter, även fast vi "bara" har tvillingar! Tycker endast du har tur som fick ännu ett "extra barn" 😍 Och så fina de är också! ❤️

#11 - - Amanda Jona [SPONTAN]:

Riktigt bra inlägg! Kan ju absolut förstå människors nyfikenhet, men hur tänker man när man går fram till en främlig på gatan och frågar om deras barn är naturliga? Så gör man inte.

Kram på dig och din fina familj!

Svar: Tack! Ja, jag förstår verkligen att folk är nyfikna. Och positiva kommentarer tar vi gärna emot (förutom när vi har jättebråttom någonstans, då har jag inte tid att stanna och prata). Men några av de saker som vi får höra väldigt ofta är ju inte alls lämpliga för barnen att höra.
Mamma bläckfisk

#12 - - Anna:

Åh vilket bra inlägg, jag tog hand om trillingar hemma i Sverige innan jag åkte som au pair. Och helt ärligt ni gör ett SUPER JOBB. Vilka jäkla super Mammor ni är. Det är inte lätt men det är så himla KUL. När jag var med trillingarna jag tog hand om var de så himla roligt.
Fick många kommentarer om tjejerna då de var så lika och "hur orkar du" frågor. Då visste de ju dock inte att jag bara var barnvakten.
Här i USA där jag tar hand om 5 barn får jag ständigt frågorna "Hur orkar du? ville du verkligen ta hand om så många barn? hur kan du vilja välja de istället för en "enkel familj" Och nej det är inte enkelt alltid, men oftast är det så himla kul. eller de roliga grejerna tar ofta över.
Lycka till,
Anna

Svar: Tack! Jag är nog ingen dessvärre för det mesta ingen supermamma, men du verkar vara en superbarnvakt! Barnen som du passar har tur som har dig, precis som mina barn har tur som har några modiga personer i sitt liv som vågar sig på att ta hand om dem när jag behöver hjälp. Det är såklart mycket jobb, men blir liksom inte mindre jobbigt av att man ständigt ska behöva påminnas om att det. Får du också kommentarer och frågor om hur du orkar när barnen hör?
Mamma bläckfisk

#13 - - Marie:

Vilken bra lista! Jag måste bara få fråga vart du köpt de söta kläderna som är på bilden på första sidan på blogg.se?:)

Svar: Tack! Barnen fick kläderna i present av min kompis (min förra chef). Så sött!!! De är köpta på H&M. Men fotot är mer än två år gammalt (trillingarna fyller snart 3), så de finns kanske inte att köpa längre.
Mamma bläckfisk

#14 - - Liindiita:

Häftigt med trillingar tycker jag! Skulle gärna provat på de men min får skaffa barnen tätt istället 😜

Svar: Härligt med en positiv kommentar! De var ju inte det jag hade tänkt mig, men nu blev det så, så att gilla läget och se det hela positivt är betydligt roligare än att fokusera på hur jobbigt det kan vara.
Mamma bläckfisk

#15 - - Liindiita:

Häftigt med trillingar tycker jag! Skulle gärna provat på de men min får skaffa barnen tätt istället 😜

#16 - - kerstin ehrenholm:

Vilken gåva skulle jag säga Ta ha hand om er alla Ni har varandra genom livet Underbart

Svar: Eller hur, jag är jättetacksam för mina fina barn! De har redan jättemycket glädje av varandra, och det är en trygghet för mig att veta att de kommer att ha varandra genom livet.
Mamma bläckfisk

#17 - - Linda Andersson:

Bra skrivet!

#18 - - När Annie fotograferar i Kalifornien:

Alltså, man blir ju så deppig när folk verkar tro att barn är någonting fruktansvärt jobbigt och att fler måste vara svårare än ett... när jag växte upp hade min kompis tio syskon. Jag minns att jag frågade hans mamma en gång om det var lättare eller svårare att ha många barn (jag var typ 13 och jag tänkte att hon har ju haft ett barn, sedan två, sedan tre, så hon om någon måste ju veta) och hon skrattade och sa att det är enklare att ha många än färre, för att de äldre barnen hjälper till och sedan kan de hjälpa varandra och umgås med varandra.

Det svaret påverkade mig väldigt mycket. Jag har inga barn, men jag drömmer om fyra. Brukar vara barnvakt åt kompisarnas barn och jag tycker inte att det är jobbigare att vakta två än en. Sedan kan jag tänka mig att det antagligen är tufft under småbarnstiden när dem är lika gamla, men det måste ju balanseras ut med hur roligt dem måste ha när dem växer upp ihop och hur lugnt och skönt det måste bli för dig när dem leker med varandra istället för att dra mamma i kjolen. Har en kompis som har en son på fyra år, och han har inga syskon. Han är mest krävande att passa eftersom att han vill leka med mig hela tiden (superkul!!) så man är alltid helt slut på kvällen sen. Medan min kompis som har en fyra och en tvååring är mycket enklare för dem gör så mycket tillsammans och jag kan välja att hoppa in eller bara vara vakt och styra upp eventuella konflikter vid behov.

Vilket mirakel att få trillingar. Så häftigt och vilken häftig sak att växa upp som!

Svar: Ja, eller hur? Att ha barn är ju faktiskt för det mesta superkul! Men jag tror att det hänger ihop lite med hur livet ser ut för de flesta unga idag, att det ofta upplevs som jobbigt att ha barn. Det är så otroligt mycket som vi ska hinna med och då blir det svårt och jobbigt att ta hand om barn samtidigt. De är inte alltid så lätta att klämma in i ett stressat schema precis (ju mer bråttom vi vuxna har desto mer snigelaktiga och motsträviga tycks barnen bli). Häftigt med tio syskon! Jag kan tänka mig att det var kul att vara hemma hos den kompisen (jag blir rätt imponerad av den mamman!). Jag tycker faktiskt också att det ofta kan vara lättare att ha fyra än vad det var när jag bara hade ett barn. Matias krävde mycket mer uppmärksamhet från mig när han var enda barnet än vad trillingarna någonsin har gjort. De har ju fullt upp med att leka (eller bråka) med varandra.
Lycka till med dina barndrömmar, hoppas att du får så många barn som du vill!!
Mamma bläckfisk

#19 - - moa gustafsson:

Kul att läsa eftersom jag själv är trilling! Och visst har jag, mina syskon och mina föräldrar hört all dessa frågor... men på ett sätt gillar jag att svara på dessa frågor eftersom de är nyfikna och det är så "speciellt"! Dock förstår jag vad du menar med att de kan gå till överdrift..

Det jobbigaste för mig under min uppväxt var att de alltid blandade ihop mig och min syster samt att vi hade en sådan stor bil och folk kommenterade det hela tiden haha annars tycker jag det är rätt häftigt att vars trilling nu när vi har vuxit upp 😊

Svar: Åh vad roligt att få feedback på inlägget från någon som själv är trilling! Och skönt att höra att frågorna och kommentarerna kan upplevas positivt, för jag är ju framför allt orolig för hur de påverkar mina barn. Jag kan tänka mig att det var irriterande att bli ihopblandad med sin syster titt som tätt. Gabriel, Camila och Theo (mina trillingar) är inte särskilt lika vilket nog gör saker och ting lite lättare för dem. De brukar inte blandas ihop så ofta, och det är nog lättare för folk (till exempel förskolepersonalen) att se dem som tre olika individer istället för att klumpa ihop dem som "trillingarna" när de är så olika. Jag hoppas att du upplever trillingskapet som något övervägande positivt!
Mamma bläckfisk

Till top