Ett litet guldägg
Hej bloggen! Påsken har passerat. Hur den har varit tänker jag berätta snart, så fort jag har fått lite distans. Det enda jag avslöjar idag är att jag nog aldrig har varit närmare ett nervsammanbrott än nu.
Men inte ens den eländigaste påsken någonsin kunde passera utan att lämna ett eller annat guldägg efter sig. Som till exempel den här dialogen:
- Mamma, vet du varför jag växer?
- Vad tror du?
- För att jag ska bli pappa
- Aha
- Och då ska jag bo i huset bredvid dig, så att vi kan vara tillsammans alltid!
Tänk att det finns en underbar liten person som tycker så mycket om mig att han (nu) vill vara med mig "alltid"!!!! Det är så fantastiskt (särskilt med tanke på att jag har varit galen-tant-mamman största delen av påsken)!
Bakom masken (mössan) döljer sig en underbar liten person.