mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

En tuff dag

Allmänt, Livet i vår familj, ensamstående Barn, Bläckfisk, Ensamstående, Mamma, Trillingar, fyrabarnsmamma, mammablogg, småbarn, sömnbrist Permalink0
Att ha fyra små att ta hand om är tufft, för det mesta. Men hur tufft det är varierar. Livet som ensamstående fyra(små)barnsmamma är att ständigt befinna sig i en berg- och dalbana. Det går susande fort och kasten mellan höga berg och djupa dalar är snabba. En del dagar består av lika delar av vardera, andra är fulla av guldstunder och då känns dalarna inte alls djupa, och så finns det dagar som denna. Magnituden av den ständiga sömnbristen, eventuella virus på besök i familjen, utvecklingsfaser hos barnen och var jag befinner mig i den hormonella cykeln, är sånt som påverkar. Idag är det sömnbristen som gör att jag inte riktigt orkar. Vad det är som gör att barnen är så griniga har jag inte lyckats identifiera men vad det än är så hoppas jag att det försvinner omedelbums!!
 
Fredagsmyset hanns inte med igår, så det fick bli lördagsmys
istället denna vecka. Kan ni gissa vems hand?
Inatt blev jag väckt tio gånger och det är fjärde natten i rad som jag inte får sova ens en timme i streck. Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Att min nu rätt extrema sömnbrist kombineras med att trillingarna går igenom någon sorts ilske- och skrikfas är inte så jättelyckat.  Som tur är har M varit på bra (och hjälpsamt) humör hela dagen. Tur är också att alla mina barn, inklusive mina tre små skrikmonster, är så galet söta. För även under de värsta stunderna, då jag får kämpa mot impulsen att dra på mig skor och jacka och gå härifrån, så vet jag att om jag bara härdar ut en liten stund till så dröjer det inte länge förrän jag återigen är så innerligt glad för mina fina barn. För den känslan drabbas jag av många gånger varje dag, även dagar som idag.    
 
 
Till top