En skitdag
Nu har jag äntligen en ny tvättmaskin, jippi! Men högarna av tvätt som jag nu ska ta tag i är inte att leka med. Inte kul.
Jag fick njuta av glädjen att ha hela apparater omkring mig en kort stund. Sen kraschade min jobbdator. Va f-n!!!! Det räcker liksom med att ta hand om fyra små barn själv för att livet ska vara tillräckligt svårt att få ihop, det behövs inte en massa andra motgångar också. Jag börjar undra vem sjutton jag var i mitt förra liv? För någon vidare bra karma verkar jag inte ha. Jag hade såklart flera dokument som jag har jobbat en massa med de senaste dagarna, som var så gott som klara, sparade på hårddisken. En massa timmars jobb åt skogen. Suck!
Dessutom har jag varit en hemsk mamma idag. Och barnen har varit rätt hemska de också. Till mitt försvar, så var jag faktiskt en rätt bra och tålmodig mamma största delen av dagen, trots att barnen har varit haft alla sina värsta sidor vända utåt. Ändå fram till 18 tiden. Då brast det och jag förvandlades till en riktig satmaremamma. Så illa att jag kallade barnen för skitungar, vilket de säkert glada i hågen kommer att upprepa på förskolan imorgon.
Planen idag (igår, klockan är visst långt förbi midnatt) var nämligen att städa. Imorgon (idag) kör nämligen värsta kalasveckan igång hos oss och någon tid för städning under veckan finns inte. Så när klockan hann bli sex innan jag ens hann få fram dammsugaren pga av barnens alla hyss (bråk och diverse kriser, och en väldig massa krävanden av olika slag) började jag känna mig rätt stressad. Dammsuga var också allt jag hann med, så kalasandet kommer att få ske mitt i ett totalt kaos.
Jag har lite tvätt att tvätta.