En ensamstående fyrabarnsmammas önskelista
Vem sjutton uppfann begreppet "julefrid"?? Förmodligen en man. Eller en alien? Det lär nog inte ha varit en småbarnsmamma i alla fall. För att kombinera orden "jul" och "frid" är ju helt fel, åtminstone i min värld. Här har hela december präglats av stress, som kulminerade dagarna före julafton för att nå upp i rätt extrema nivåer på själva julafton. Fram till dess att våra gäster kom. Sen dess är det lugnare. Stressen har lagt sig och livet börjar kännas hanterbart igen. Men någon "frid" är det inte tal om.
Men visst, stressen har minskat rejält, och från efter att ha haft hjärnan inställd i ett enda läge under hela december (kanalen där min att göra lista finns har stått på hela månaden) börjar jag så smått att återfå min förmåga att tänka (på annat än allt som ska göras) och reflektera.
Denna jul har varit både lik och olik förra julen. Lik på så vis att julen har firats i stort sett på samma sätt som förra året. Det har, precis som förra året, varit en person (jag) som har roddat med alla födelsedagar, julfester, luciafirandet och julförberedelser, ordnat så att barnen fått pyssla, pynta, baka, etcetera och sett till att det vanliga vardagslivet flyter på (någorlunda) samtidigt med allt vad det innebär (ytterkläder i mängder, ständiga stroppbyten, vab, snor, feber, hosta, matvägran, utvecklingsfrustration i massor, och så vidare, och så vidare). Julen har också varit lik förra årets jul på så vis att jag har känt mig lika rörd och tacksam när jag har sett mina fina små barn glada och lyckliga (och blivit lika irriterad på dem när de har varit jobbiga).
Men denna jul har varit annorlunda också. På ett bra sätt. Barnen är ett år äldre detta år. Trillingarna har varit med och medvetna om vad som händer på ett helt annat sätt än förra året. De har pysslat, längtat och öppnat paket med nästan lika stor entusiasm som Matias. Så underbart! En annan stor skillnad är att vi har haft en mycket bättre stämning i vårt hem än förra året. Då bodde barnens pappa fortfarande hos oss trots att vi varit skilda i (då) snart ett år. Nu har han ett eget hem, och den tryckta stämningen som blir när två personer som inte vill leva tillsammans längre tvingas bo i samma (trånga) hem är borta. Det gör otroligt stor skillnad.
Men precis som förra julen är jag även denna jul ensamstående mamma med fyra små barn att ta hand om. Det finns mycket som är bra med det, men det kan också vara kämpigt. Årets önskelista är därför nästan likadan som förra året (inlägget med önskelistan finns här).
En ensamstående fyrabarnsmammas önskelista:
- Klokhet i stora mått. Jag vill vara så klok att jag inte tappar fokus på det som är viktigt och inte stressar upp mig över sådant som egentligen inte betyder något. Så klok att jag inser att ingen kan hinna eller klara allt och och att kraven jag lägger på mig själv måste vara rimliga. Så klok att jag prioriterar rätt och förstår att det är viktigare att barnen blir sedda och hörda än att det är städat hemma hos oss. Så klok att jag förstår att relationer och upplevelser är viktiga men onödig konsumtion är det inte. Så klok att jag förstår att det viktiga är vad jag och mina barn tycker och känner, inte vad andra människor har för åsikter om oss. Så klok att jag förstår att jag måste ta hand om mig själv om jag ska klara av att vara en bra mamma till mina barn. Så klok att jag förstår att jag bara kan göra så gott jag kan (och ibland tillåter mig att göra mindre än så) och det är gott nog. Så klok att jag kan glädjas över det som går bra istället för att stirra mig blind på mina misslyckanden. Så klok att jag förstår att uppskatta det jag har, och ta mig tid för att njuta av det, istället för att gräma mig över det jag inte har. Så klok att jag kan vara en bra förebild för mina barn.
- Ork och tålamod i mängder. Jag önskar mig ork att vara en bra mamma. En mamma som förmedlar trygghet, värme och glädje till sina barn. Som orkar vara konsekvent när det behövs och som står stadigt på jorden och håller lugnet när konflikterna som så ofta präglar relationen förälder-barn blåser upp till storm. En mamma som aldrig suckar när hennes barn pockar på uppmärksamhet, oavsett vilka metoder de väljer för att göra det.
- Mogenhet och styrka. Jag önskar mig rejält med mogenhet och styrka så att jag kan vara den vuxna, starka, förälder som mina barn behöver. En sådan förälder som inte tar det personligt när hon blir sparkad av ett argt barn och får höra att hon är dummast i världen. Som inte faller in i martyrrollen när hon hör barnen hälla ut leksaker över hela det golv som hon precis ägnat en lång stund att städa. Som inte svär när ett kräksjukt barn kräks över hela sängen precis när hon själv höll på att somna efter att ha varit vaken i 19 timmar. Som aldrig någonsin behöver behärska sig för att inte säga dumma, kränkande, saker till sina barn när hennes tålamod tryter. Som hanterar konflikterna mer moget än barnen (här är det nämligen ibland tvärtom).
- 36 timmar om dygnet. Mitt liv är en ständig kamp mot tiden. Mer tid skulle göra livet betydligt lättare. Och för barnen skulle det innebära att de inte skulle behöva bli påskyndade av sin stressade mamma fullt så ofta. Men det är nog många som delar denna önskan med mig. Så snälla tomten, tänk på att om denna klapp delas ut till allt för många så kommer det inte att dröja länge förrän förväntningarna på vad som ska hinnas under ett dygn också ökas på. Så jag ber dig reservera denna klapp för de som verkligen behöver den, det vill säga ensamstående flerbarnsföräldrar.
- Ett sömnbehov på max 5 timmar per natt. Denna önskan hänger ihop med föregående och med att jag inte får dygnets timmar att räcka till. Jag hinner helt enkelt inte klämma in alla de timmar som behövs för sömn i mina dygn. Därtill tillkommer att barnen ofta vaknar flera gånger per natt. Och med fyra små barn i hemmet blir det många vaknätter med sjuka barn. Sömnbristen gör mig dum, långsam, klumpig, irritabel och deprimerad. Det är inte några bra förutsättningar för att vara en bra mamma. Så det vore toppen om jag kunde få bli utvilad och återhämtad på cirka 4-5 timmars sömn per natt.
- Ett välfungerande samarbete med barnens pappa. Jag önskar mig en medförälder som jag kan dela oro, tankar och arbetsbörda med. Missförstå mig inte tomten, jag är inte på jakt efter en ny man, eller att lappa ihop förhållandet med barnens pappa. Inget av det står på min önskelista, för det önskar jag mig faktiskt inte alls. Men jag önskar mig ett bra samarbete med mina barns pappa, som underlättar och hjälper oss båda att vara bra föräldrar.
- Pengar. Jag önskar mig att mina barn får samma ekonomiska förutsättningar som kärnfamiljsbarn. Därför önskar jag mig en inkomst som är lika med två inkomster och med tanke på att jag har fyra barn ska det helst vara en så pass hög inkomst att den räcker till för att täcka fyra barns behov. Jag önskar dessutom att jag någon gång ibland hade råd att anlita hjälp med det som jag inte hinner med och ha råd att skaffa ett större boende. Dessutom vill jag kunna arbeta färre timmar varje vecka, så att jag får mer tid för mina barn och inte behöver vara så stressad hela tiden. Det låter kanske som en orimlig önskan, men om detta skulle kunna bli verkligen skulle fyra små barn kunna få en betydligt lugnare och tryggare barndom.
- Ett hus med en liten trädgård. Jag önskar mig ett hus som är stort nog för att vi alla ska få plats och barnen kan få ett eget utrymme. Men inte så stort att det innebär mycket mer jobb. Och en liten trädgård där barnen kan leka.
- Volymkontroll på barnen (eller eventuellt inbyggda hörselskydd i mina öron, men volymreglage på barnen skulle även gynna grannar och andra, så jag röstar på det). Sist och minst önskar jag att jag kunde skruva ner volymen på barnen när de blir för högljudda. Ibland (rätt ofta faktiskt) blir det alldeles snurrigt i mitt huvud av allt oväsen. Skrik, bråk, lek, sång, tjatter, skratt, etcetera, hela tiden. Här är det bara tyst när de sover. Om mitt huvud fick vila från allt ljud ibland skulle jag nog inte bli lika trött. Men ok, till och med en optimist som jag inser att detta är en helt orimlig önskan. Så jag nöjer mig med ett boende som inretts på ett så ljuddämpande sätt som möjligt (såna där plattor som de har i taket på förskolan vore toppen att ha).