Barnkalas
Jag önskar att jag var en sån där flashig bloggarmamma som ordnar perfekta barnkalas och därefter lägger upp en massa vackra, noggrant redigerade, foton som visar, utan det minsta tvivel, hur lyckat barnkalaset ifråga blev. Istället är jag en sån där mamma som springer omkring som en yr höna på barnens kalas och inte hinner ta foton över huvud taget. Perfekta foton är det inte tal om (hinner inte redigera heller). Inte perfekta tårtor eller perfekt pyntning heller. Mina barns födelsedagskalas, som gick av stapeln idag, var långt ifrån perfekt. Snarare kaotiskt. Men jag tror att barnen hade roligt. Jätteroligt faktiskt. Så jag är ändå nöjd. För någon flashig blogg lär jag nog inte lyckas få till, hur mycket jag än skulle vilja. Men jag lyckades i alla fall se till så att mina barn fick ett födelsedagskalas, trots att de är fyra stycken, och trots att vi bor så trångt. Och tårtorna blev faktiskt jättefina (inte så goda dock, men det är ju ändå inte nyttigt att äta tårta). Men utan min systerdotters hjälp hade det inte gått. Tack bästa S för din superinsats idag!
Trots kalas och dessutom fredag (då brukar barnen vara trötta efter en lång förskolevecka) så tog det lång tid för barnen att somna (bortsett från den nyblivna femåringen, han somnade på golvet innan jag hunnit få alla småsyskonens tänder borstade). De var sockerspeedade och överstimulerade, men väldigt nöjda.
Istället för vackra bilder på tuttinuttiga tårtor, sagolik pyntning och
lyckliga barn som leker, så får ni istället ett oredigerat foto på hur
det såg ut efter kalaset. Inte förrän då hann jag ta kort.