mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

konferens och logistik

Livet i v�r familj Arbete, Ensamstående, Konferens, Logistik, Mamma, Skepparholmen, fyrabarnsmamma Permalink1
Att vara ensamstående med småbarn kräver en hel del logistik om en ska få livet att gå ihop (någorlunda). Både arbete och föräldraskap ska hinnas med och helst lite annat också (typ städning och tvätt). Det är knepigt att få ihop det. Särskilt om en inte har ett stort familjenätverk runt omkring sig som kan ställa upp i vått och torrt. 
 
Idag och imorgon har vi personalkonferens på jobbet. I två dagar ska vi vara ute på en kursgård i skärgården och prata om intressanta saker. Tanken är så klart att vi ska sova över där och umgås även på kvällen. Men det kan ju inte jag, för jag måste hem och ta hand om mina barn.
 
För att ändå kunna vara med på konferensen väckte jag barnen i ottan imorse för att vi skulle hinna till förskolan och kunna lämna dem där i samma sekund som förskolan öppnade. Eftersom ett litet barn såklart blev bajsnödig precis när det var dags att gå fick jag springa till förskolan, dragandes på vagn + barn = 80 kg. Sen sprang jag till tåget och hann precis fram i tid till den buss som skulle ta oss ut till konferenscentret. Då var jag måttligt fräsch, eller snarare, rejält svettig.
 
Min systerdotter hämtade barnen på förskolan så att jag kunde vara med hela dagen och till och med äta middag med mina kollegor. Fast efterrätten hann jag inte med eftersom jag var tvungen att springa till bussen (värsta uppförsbacken dessutom). Fyra färdmedel, och tre byten, senare kom jag trött hem. Lite skönt var det dock att komma hem, för jag är ju alldeles för trött för att orka med att vara kvällssocial. Barnen blev min räddning (min legitima ursäkt) för att inte behöva stanna kvar på konferenshotellet och umgås med kollegor under kvällen, men å andra sidan så är de ju dem (barnen alltså) som är orsaken till varför jag numera inte orkar vara social längre än till absolut senast klockan åtta på kvällen.
 
 
På promenad under rasten före middagen, vid Skepparholmens Spa och konferenshotell.
 
 
Imorgon är det tänkt att vi ska köra samma race på morgonen, men istället för abonnerad buss ut konferenshotellet ska jag göra samma resa som dagens hemresa, fast åt andra hållet, med fyra olika transportmedel och tre byten, för att ta mig dit. Just nu ser det dock inte så troligt ut att det blir någon konferens för mig imorgon. Det blir nog VAB istället. Matias vaknade nyss med hosta (så där så han nästan kräks) och verkar inte må något vidare bra. Ingen feber dock, så än finns det lite hopp. Kanske går det mirakulöst över till imorgon? Det är ju flera timmar kvar (hoppet är det sista som överger en!!).
 
 
 
#1 - - Anneli:

Ojojojoj, vilket livspussel, verkar ju nästan omöjligt att få ihop allt..
Stor eloge att du ändå grejar det, kram

Svar: Tack, ja, det är snudd på omöjligt, men på något vis lyckas vi ändå hanka oss fram genom livet.
Mamma bläckfisk

Till top