mammablackfisk.blogg.se

Idag har jag roat mig med att få en tand bortopererad. När jag var nitton år råkade jag ut för en cykelolycka och slog ut mina framtänder (de övre). De ersattes av en tandbrygga som sattes fast på tänderna bredvid som fick slipas ned för att bryggan skulle kunna fästas. Bryggan var ett elände som med jämna mellanrum lossnade och behövde åtgärdas (typ var tredje år). Så när jag blev lite äldre (29) och hade fått lite bättre ekonomi skrotade jag bryggan och lät sätta in tandimplantat istället. På de tänder som slipats ner för att bli fästen till bryggan sattes kronor.

 

Precis före sommaren (i år alltså) gick min tand sönder. Tanden som gick sönder var en av de som slipats ner för att fästa bryggan på när jag var nitton. Den gick helt enkelt av och kronan ramlande av. Jag blev förvånad och bestört. Min tandläkare blev inte lika förvånad (inte bestört heller) och menade att det är vanligt att tänder som det borrats och slipats i blir sköra.

 

Men varför måste den eländiga tanden göra detta mot mig just nu??!! Jag har ju fyra små att ta hand om och jag har knappt ens tid över till att ta en kopp kaffe. Att springa hos tandläkaren i tid och otid ligger verkligen inte inom min tidsbudget. Inte inom min ekonomiska budget heller. Jag ska ju försörja fyra barn, och mig själv också, på min endaste inkomst, som på grund av en massa Vabbande och föräldralediga fredagar inte ens är en hel inkomst. Tandoperationer är dessutom oftast ackompanjerade av en hel del smärta och att gå omkring och ha ont när en ska ta hand om fyra barn samtidigt är inte heller så lyckat.

 

Att gå omkring utan tand i munnen är dock inget jag ens tänker överväga, så tanden måste fixas på något sätt. Av tandläkaren fick jag veta vilka lösningar som finns till buds, och så värst många är de inte. Alternativen är tandimplantat eller att göra en brygga av något slag, och det där med bryggor har jag ju inte så bra erfarenheter av.  Så nu ska mina tidigare implantat få sällskap av ett nytt. Tack min lyckliga stjärna för att det finns kreditkort!!

 

Under sommaren har jag gått omkring med en tillfälligt uppbyggd låtsastand i munnen. Den var fin och såg ut precis som tanden som satt där innan. Men jag var hela tiden rädd för att den skulle lossna. Och jag fick inte bita av saker med den, så hela sommaren har jag fått äta min smörgås (och allt annat)  med kniv och gaffel (känns rätt fisförnämt).

 

Idag var det dags att operera bort tandroten som satt kvar i munnen. Jag var nervös innan men det gick bra och lätt (enligt tandläkaren, själv har jag ingen aning, jag var så bedövad att hela ansikten blev alldeles snett). Nu får jag bara äta flytande, kall, mat i två dagar. Hur ska jag klara det?? Det har bara gått en dag hittills och jag är vrålhungrig. Det hjälper inte hur stora mängder filmjölk jag än häller i mig, magen kurrar ändå mer och mer argsint.

 

 

När tandläkaren märkte att jag blev lite förskräckt av att höra att jag skulle hålla mig till flytande, kall, föda (vaddå föda, sånt som är kallt och flytande kallas dryck, inte föda!) under två dagar tröstade hon mig med att det går bra att äta glass. Det har jag också tröstat mig med i dag.

 

Jag fick också en lång utläggning om smärta, blödningar, svullnad, blånad, och dylikt, med tillhörande förhållningsregler om att låta bli fysisk ansträngning som exempelvis tunga lyft, under två dagar. Så nu undrar jag, räknas lyft av 2,5 åringar på ca 14 kg som tunga lyft? Och räknas puttande av fyrlingbarnvagn med tre barn i (totalt ca 85 kg) som fysisk ansträngning? I så fall blir det svårt för mig att hålla mig till förhållningsreglerna. Som tur är har jag hittills varken haft särskilt ont eller sett till något större blodflöde. Måtte det fortsätta så!!  

 

 

Nu har jag fått en tillfällig protes att använda mig av under tiden som tandbenet läker. Det tar 6-8 veckor. Sen ska skruven som implantatet ska sitta på sättas in. Protesen känns inte kul!!! Den är dessutom en annan färg (gråare) än resten av tänderna i min mun. Suck!