mammablackfisk.blogg.se

Här bloggar jag om livet som ensamstående mamma till fyra små barn, trillingarna Gabriel, Theo och Camila och deras storebror Matias. Livet hos oss är trångt, kaotiskt, slitigt och högljutt och men också fullt av kärlek, glädje och humor. Att få vardagen att gå ihop och samtidigt (försöka) se till att fyra små barn får en trygg barndom är minst sagt en utmaning när det bara finns 24 timmar om dygnet, två händer, en hjärna och en inkomst. Här bloggar jag om vardagen mitt i småbarnskaoset, om svårigheterna jag tampas med som ensamstående fyrabarnsmamma och om hur jag gör för att få det att funka (eller inte funka) . Välkommen till min blogg!

Städdag på barnens förskola

Allmänt, Livet i vår familj, förskola, föräldraskap Barn, Städning, Trillingar, ensamstående mamma, fyrabarnsmamma, förskola, föräldrakooperativ, hög ljudnivå, lördag, småbarn, städdag Permalink0
Idag har vi höststädat barnens förskola (föräldrakooperativ). Jag såg inte fram emot det alls. Det känns för det mesta som om det enda jag gör är att städa och städa och städa (och ändå ser det konstant ut som en orkan har dragit förbi hemma hos oss). Så att dessutom vara tvungen att ägna sex timmar av lördagen till att städa på föris kändes inte så lockande. Men det blev rätt trevligt och till och med lite skönt. Hemma är det ju så galet hög ljudnivå. Småbubbarna är inne i sin mest ilskna period (som väl kommer att fortsätta ända fram till strax före de fyller tre om de följer i Ms fotspår) och blir vrålförbannade så fort det inte blir precis som de vill. Och då skriks det rejält. Den ena avlöser den andra och det är skrik mest hela tiden. Och på jobbet är det för det mesta rätt stressigt och jag behöver hålla mig alert och skärpt för att hänga med (tänk på att jag inte har sovit en hel natt på snart fyra år, då blir man inte så värst smart). Så att pula med städning som ju är mekaniskt och inte kräver så mycket tankeverksamhet var skönt. Särskilt eftersom det var tyst och lugnt runt omkring. Bara lite andra föräldrar som också njöt av att få städa i lugn och ro. Jag hade glömt bort hur det kan vara. Numera sker ju all städning i en uppspeedad version samtidigt som den avbryts var 30:e sekund av att något barn är på väg att göra något livsfarligt, någon skriker, de bråkar, M har en varförfråga, eller något liknande. Dessutom känns det alltid lite hopplöst att städa när fyra barn är igång och stökar till på andra håll i lägenheten samtidigt. Hur fort jag än städar hinner jag aldrig upp i deras stöka-till-hastighet, så jag ligger alltid efter.
 
Det finns många fördelar med barnens förskola är ett föräldrakooperativ. Framför allt gillar jag insynen. Det är vi föräldrar som har det övergripande ansvaret för verksamheten och därför rapporterar personalen löpande till oss. Så vi får väldigt mycket mer information och mycket  mer insyn i verksamheten än vad som fallet på en kommunal förskola. Det är toppen! Att ha det övergripande ansvaret för verksamheten kan uppfattas som en tung uppgift men eftersom det är personalen som kan det här med förskoleverksamhet bäst så är det också dom som i praktiken ser till att verksamheten flyter på, vilket görs under ledning av en helt fantastiskt bra förskolechef. Så det ansvar vi föräldrar har inte alls betungande. Det är däremot de uppgifter vi har. Vi tar hand om städningen och matlagningen. Det innebär att varje familj städar förskolan två dagar i streck ungefär var tredje vecka och lagar mat till barnen och personalen en gång var tredje vecka. Det är jag inte alls lika förtjust i. Som ensamstående med fyra små barn hinner jag inte ens med att se till så våra basbehov i familjen (typ mat, sömn, hygien) blir tillgodosedda (det är mest mina behov som blir lidande, barnen är det lite bättre ställt med). Att hinna städa och laga mat till föris känns nästan som en omöjlighet. Men ändå har det gått hittills även om det har varit kämpigt att få till all logistik som krävs för att jag ska kunna gå iväg och städa och matlagningen får ske på nattetid när barnen sover på bekostnad av min (den lilla jag får) sömn. Men det är trots allt värt det. För det är sååå skönt att kunna lämna barnen och känna sig helt trygg i vetskapen om att de har de bra medan jag är på jobbet.
  
 
Till top